Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror, att det här som alltid gäller ätt finna
den gyllene medelvägen, till dess skismen i
tänkesätt en gång blir tillfredsställande löst.
Vi böra sätta oss in i deras lidande så pass
lefvande, att vi icke tanklöst och onödigt själfva
förstora det genom att — särskildt på
järnvägsresor hvarom vi nu tala — stinka af öl
och punsch och vällefnad och föra med oss
luktande och kväfvande dofter. Vi böra lämna
rum för deras intentioner åtminstone i
procentförhållande till antalet hufvud i sällskapet,
så att en luftdyrkare bland sex passagerare
må oklandrad disponera sin sjättedels rätt att
skaffa sig luft.
Jag tror för öfrigt, att vi gjorde väl mot oss
själfva, om vi mera läte leda oss af de mest
förfinade näsorna i sällskapet, ty det är rent
förunderligt, huru förslöade dessa våra
varningsorgan blifvit genom osunda vanor och
ett förvändt lefnadssätt. De likna vaktposter,
som sofva de rusiges tunga sömn med
brännvinsflaskan i hand och svärdet långt ifrån sig.
När fienden bryter in, får han lugnt klifva
öfver dem; de blott sträcka på sig och snarka.
De flesta människor klaga efter en
järnvägsresa vanligen öfver olust, dåsighet, sömnlöshet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
