Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi ha grubblat och analyserat och plockat
sönder tillräckligt länge. Vi ha hunnit öfvertyga
oss om, att produkten häraf blir spillror.
Låt oss därför få andra mönster, så att den
ungdom, som kommer efter detta, må få något
starkare och friare att efterlikna.
Det ena är lika sant som det andra, det
finns trasiga själar och det finns hela; det finns
ljusa öden och det finns mörka, men de gå
genom tiderna såsom vågor, burna på ytan
eller dolda i djupet, omväxlande.
De sist förflutna decennierna ha burit
trasorna och kvalen på sin vågkam och dolt det
lifsharmoniska i djupet. — Och många ha själfva
dolt sin harmoni, liksom skamsna öfver all icke
bära tidens färger.
Nu månde vara deras tid att bli modeller,
deras som segrat i lifskampen, i stället för att
duka under, deras som räddat sin lycka
undan skeppsbrotten, i stället för att flyta som
vrak mot stranden.
Vi ha rifvit ned så myckel murket och
gammalt. Nu är tid att bygga upp, innan kraften
förgår oss.
Vi ha plottrat bort våra öden, liksom vi plottra
bort våra hem och förlorat oss i en ödeläggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
