Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedja och gråta, lovade L. till sist att tänka på saken och
gick hem till sitt kvarter »vid ett fast bättre mod» än
föregående dag.
På eftermiddagen kommo några fruar och »jungfruer»
av von V:s närmaste släkt till L. i hans kvarter, föllo
gråtande ned på sina knän och bådo om nåd för löjtnanten.
L. lyfte upp dem från golvet och bad dem för Jesu namns
skull ej falla på knä för honom utan för Gud och bad dem
sitta, men de ville icke utan fortsatte att bedja och gråta
och sökte förmå L. att följa dem till löjtnantens kvarter att
där förlikas med honom. L. svarade, att han ej hade
samvete till att så lätt förlåta honom, som handlat så
obarmhärtigt mot honom. Då de nu åter ville falla på knä,
började L. tänka på, att han »med en näve blod ej kunde vara
stort tjänter», och »kunde omöjeligens längre en sådan
ynkebön och gråt höra, ty det gick mig gruveligens till
hjärtat, att jag fick rätt ont därav». Till sist beslöt han att
höra deras bön och följde dem i vagnen till löjtnantens
kvarter. Här visades han in i en sal, i vilken löjtnant von
V. strax därefter kom in, föll på knä, grät bittert, fattade
honom om midjan och tryckte honom hårt till sig och bad
om nåd sägandes: »Det var gjort i dryckesmål.» »Ja»,
svarade L., »den som stjäl, när han är drucken, så får han
hänga, när han är fastande». När löjtnanten fortsatte att
bedja om förlåtelse och lovade att återbetala alla hans
penningar och återlämna alla hans saker samt betala
skadeersättning därtill, gav L. till sist med sig, lyfte upp honom
från golvet och tog honom i hand till tecken på förlikning.
Då han gick ut, kommo fruarna och jungfrurna in, togo L.
i hand och tackade honom högeligen, att han »velat låta fälla
sin rätt». Därefter hämtade de in vin och klenetter och
trakterade honom. Sedan kom löjtnanten tillbaka, räknade
upp de pengar han rövat från L. och lämnade honom en
skriftlig förbindelse på en av L. bestämd förlikningssumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
