Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Våra amerikanska vänner hade ett stort tält
tillsammans; L. och jag bodde i ett något
mindre. Vårt tält var inuti klädt med blått och
gult, de kära svenska färgerna. Dessutom hade
vi ett mindre tält som på en gång var kök och
sofrum för vår dragoman, vår kock och vår
tjenare.
När vi uppslagit vårt lilla läger, företedde
det en egendomlig syn, som jag aldrig skall
förgäta, men som jag svårligen skall kunna skildra
som den verkligen var. Der stodo de trenne
hvita tälten helt nära hvarandra på en vid
sandslätt, Rundtomkring lågo våra kameler helt lugnt
och stilla, hvilande sig efter dagens arbete, och
der sutto i en cirkel de tolf svartbruna
beduinerna som åtföljde vår karavan; de talade med
hvarandra i den häftiga, onda ton, som de
vanligen begagna, och stundom blefvo deras dispyter
så högljudda^ att vi befarade de slutligen skulle
begagna mot hvarandra sina vapen; de voro
nemligen alla beväpnade. Rundt omkring i hela
lägret hoppade vid pass hundrade kycklingar,
som nyss blifvit utsläppta ur sina trånga burar:
de slogos nu sinsemellan af alla krafter, och
hanarnas välbekanta galande gjorde det hela ganska
hemtrefligt och liksom förflyttade oss tillbaka till
bördiga trakter.
Solen var nu redan nedgången och slätten
blef allt mer och mer mörk, men det dröjde ej
länge förr än fullmånan uppsteg blodröd vid
horizonten och spred ett eget ljus öfver de ödsliga
nejderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
