Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’247
oss, att de syntes som små punkter på stranden.
Vi gjorde derföre halt och beslöto att invänta
dem. Efter mer än en timmas väntan hunno de
oss omsider: orsaken till detta dröjsmål var, att
tvenne af hästarna hade tröttnat, så att de knappt
förmådde att gå. De måste lemna en man, för
att föra dessa två hästar, så godt sig göra lät,
till Asdod och den af reskamraterna, hvars häst
tröttnat, begagnade i stället en boricka, som
denna dag åtföljde oss: den andra hästen, som
tröttnat, tillhörde en af våra tolkar, hvilken
sålunda måste färdas det återstående af dagsresan
till fots.
Vi lemnade här hafsstranden och drogo oss
in åt landet. Vägen var nu åter ytterst besvär»
lig för våra stackars redan medtagna hästar, ty
vi måste rida öfver en mängd sandkullar, der
hästarna nedsjönko djupt. De flesta af oss sutto
af och ledde hästarna, för att spara dem. Dessa
kullar, helt och hållet bildade af flygsand, sträcka
sig längs hela kusten ända upp åt Libanon, och
vid hvarje storm yr den lätta sanden ut öfver
fälten och förvandlar dem så småningom till öknar.
Vår vägvisare syntes efter en stund hafva
förlorat sin väg; ty han förde oss än i en, än i
en annan riktning. Slutligen efter en lång och
besvärlig vandring i denna sandiga trakt, kommo
vi på fast och god mark, och vår vägvisare
tycktes nu åter känna igen sig. Här fans
likväl ingen väg, utan vi redo öfver fälten,
ställande vår färd direkt till Asdod, Vi råkade så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
