Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min familj — min enda syster — satts i tillfälle att
uppfylla min önskan.»
»Har ni då aldrig förr gjort några resor?» sporde
Helena.
»Nej, jag har ej kommit utom Wismars tullar. Hvad
jag känner om världen, det har jag lärt mig af böcker. Ja,
i min ungdom, då jag var så gammal som ni är nu, reste
jag en gång från Wismar till Sternberg på bal, mitt kära
barn» — här lekte ett skälmskt leende kring hennes
vissnade läppar — »ja, efter fågelskjutningen. Det var en
vacker junikväll, då vi åkte ut ur Wismar — ni skall veta,
mitt barn, att det på den tiden icke fanns järnbanor eller
chausséer, posten gick också endast två gånger i veckan, jag
åkte därför med en fiskhandlare — vi foro ut på aftonen, för
att fisken icke skulle bli skämd under den varma dagen.
Det gick långsamt, ty hjulen på hans vagn voro ej
taktfasta, som han sade; han hade äfven tagit med sig en liten
lie, och när vi kommo till ett klöfverfält, steg han ur och
slog klöfver och fodrade därmed hästarna. Det var orätt
gjordt af karlen, min dotter, ty klöfvern tillhörde honom
icke. Och när vi kommo fram till en damm, körde han
vagnen ända upp till axeln i vattnet — för att sålunda få
hjulen vätta — och han steg ur med sina långa
fiskarstöflar uppdragna och lade sig under en pil och sof där
en stund, och jag satt där en stund med min hvita
balklädning och det rosenröda skärpet bland fisken och midt i
en damm. Men jag är inte ond på honom för det, ty det
var en vacker natt, och stjärnorna strålade ifrån himlen,
och jag prisade Guds allmakt. När morgonen kom, körde
vi vidare — inte raka vägen, min flicka, nej, omkring i
alla byarna, ty han skulle göra sig af med sin fisk — det
var en härlig färd, ty det var en vacker söndagsmorgon,
och kyrkklockorna ljödo öfver ängar och skog, och så
kommo vi in i en stor kyrkoby, där steg jag ur och satte
mig vid en för lång tid sedan bortglömd graf på
kyrkogården och läste i ’Werthers lidande’, och fiskhandlaren tog
sin trumpet ur vagnen och trumpetade ut fisken, och jag
grät mig riktigt mätt. Mot aftonen kommo vi mycket
riktigt fram till mina släktingar i Sternberg, och jag gick
på bal och dansade riktigt galant. Det kan ni nu inte
längre se på mig, min dotter. Ja, det är också länge sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
