Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, hvarför inte? När vi sist foro här förbi, var det
mörk natt, och jag kunde ingenting se; nå, mycket blir
det väl inte nu heller, helt säkert ännu mindre än i Atén.
Här, herr Jahn,» och därmed räckte hon den gamle sin
kikare, »se genom denna — hvad ser ni?»
»Hvad jag ser?» sporde den gamle och riste leende
på hufvudet. »Jag ser ett gammalt torn, ett par gamla
trälador och omkring dem en flock får, och om jag skall
uttala min tanke om hvad jag ser, så kan jag inte heller
uppskatta dem högre, än ladorna på Lüneburgerheden.»
»Peuple sauvage, nommé Haidsnuck,» sade tanten. »Herre
Gud, hvad har det blifvit af denna jord? Skulle väl någon
kunna tro, att människorna af en jord, öfver hvilken Gud
här i denna sköna södern med fulla händer utstrött sina rika
gåfvor, gjort en sådan, hvartill motstycke endast kan finnas
i den höga norden, i de skotska högländerna?»
»Men där har ni väl inte varit?» inföll Jahn.
»Nej, min bäste herr Jahn, men jag har en älsklingsförfattare,
som heter Walter Scott, och han har berättat mig
mycket om Högländerna, och därför har jag god reda på
mig äfven därvidlag.»
»Det är således er älsklingsförfattare? Min också,»
utbrast Helena och hennes ögon glänste, »och då ni jämför
de båda länderna med hvarandra, så kan ni göra detsamma
äfven med folken, här äro röfvare och där voro röfvare, och
efter hvad jag läst, så finns det claner äfven här liksom i
Högländerna.»
När hon yttrat detta, blef hon blossande röd, som om
hon oblygt burit sin visdom till torgs, och hon vände sig
bort, gick till andra sidan af fartyget och såg hän mot
Cythere.
»Hon har rätt,» sade tant Lina.
Gamle Jahn stod ett ögonblick tankfull, vände sig
därefter hastigt om och sade: »Tant Lina, ni vet, huru mycket
jag håller af denna flicka och hvarför jag håller så mycket
af henne; men jag skulle önska, att hon fortfar att vara ett
enkelt barn, att hon ej visste alltför mycket och att hon
icke trampade i sin mors fotspår, ty hon är mig alldeles
för lärd.»
»Hm,» suckade den gamla damen, »ja, modern kan
prata om många saker och ting, men hon vet allt blott till
hälften, och om den unge karlen — Nemlich, tror jag han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
