Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodsdåd, hvilka kunna betraktas som det första
uppslaget till hans undergång. Sant är, att han åter blir
frisk, men endast för att väcka en än lifligare fruktan
hos alla dem, som visste sig vara föremål för hans
misstro och hat, hvilken fruktan just då får mod att söka
göra honom oskadlig [1].
Oafsedt dessa intellektuela och moraliska lyten var
Eriks uppfattning och utöfvande af det kungliga kallet
olycksbringande ej mindre för honom än för riket. Konung
Gustaf hade varit det svenska folkets ärevördige \
husfader, som under tuktan, men ock med kärlek,
uppfostrat sina barn. Hans stämma, vare sig den straffar
eller uppmuntrar, ljuder patriarkaliskt, inger vördnad och
förtroende. Alla hans handlingar, till och med de, som
äro fläckade af brutna löften, hårdhet och egennytta,
hafva dock en prägel af landsfaderligt allvar och
välvilja; man ser och känner; att de äro en konungs, som
djupt fattat sin pligt mot det allmänna, som älskade sitt
folk och kunde erkänna och uppmuntra troheten och
nitet, ej endast straffa sjelfvåldet och håglösheten. Erik
deremot är sitt folks sjelfviske och hårde husbonde, för
hvilken det blott var ett verktyg att tillfredsställa eget
högmod och fåfänga. Han är alltid sträng i sina fordringar,
hård i sina omdömen; man kan af hans befallningar
och bestraffningar väl förstå, att han skulle blifva
fruktad och hatad, ej vördad och älskad. “Det ligger“,
säger en nyare historieskrifvare, “något hårdt och
frånstötande i hans ton, äfven der man icke kan se denna
hårdhets grund eller nytta, och dess ideliga återkommande
ger skäl till den förmodan, att grunden till de
öfverklagade felaktigheterna i någon mån legat på
konungens sida, eller att han beklagat sig i otid. Det är
med ett ord något otrefligt och fridlöst i hans regimente;
han bannar mer, än ban förmanar; han ransakar mer,
än han kontrollerar: han straffar mer än han dömer; för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
