Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anstäldes ej med Jöran, så länge konungen sommaren
1567 ännu vistades i Stockholm. Förmodligen vågade
rådet under konungens dåvarande sinnestillstånd ej taga
ett sådant steg, oaktadt den gifna tillåtelsen. Men då
Eriks sinnesrubbning tilltagit efter flyttningen till
Svartsjö, och han fullkomligt hjelplös lemnat regeringen åt
rådet, tog detta mod till sig. Den 5 September fäldes af
rådet dom öfver Jöran Persson. Rådet var förstärkt
med en del ledamöter af konungens nämd. De namngifna
och ransakade förbrytelser, hvarför han dömdes,
voro, att han olagligen konfiskerat varor för några
köpmän i Antwerpen, att han tagit mutor och gåfvor, att
han olagligen häktat Anchelm, en annan tysk David
Steltzner och några andra från Antwerpen, att han med
hugg och slag bemött Peder Gadd, då denne å sitt
embetes vägnar besökte honom. “Utöfver detta är ock en
allmän klagan hos den gemene man, såsom ock nogsamt
bevisligt är, att när någon fattig menniska för sin
misshandels skull är sagd från lifvet och derföre vorden
straffad, då hafver Jöran Persson genom profosser låtit
röfva, rappa och sköfla deras lösören, som dem dock
intet är vordet med lag eller rätt ifrå dömdt, derutinnan
vi ock finna, att Jöran Persson icke hafver troligen och
rättrådeligen handlat.“ Fördenskull kunde domstolen ej
fria Jöran Persson ära, lif och gods, “utan han särdeles
njuter K. Mts. gunst och nåd.“ Det fans, slutar domen,
många andra högvigtiga besvär emot honom, hvilka nog
kunde bevisas, men som domarne ej för fidens korthet
kunnat upptaga i domen [1].
Denna dom berör, som man ser, icke det ringaste
Sturemorden. Och detta är lätt förklarligt. Den 5 Sept.
dömdes han af rådet för sina andra förbrytelser, men
för sin del i Sturemorden skulle han enligt konungens
bref dömas af opartiske män, och som åklagare mot
honom i detta mål stod en god del af rådets medlemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
