- Project Runeberg -  Resningen 1568. En historisk studie /
48

(1880) [MARC] Author: Thure Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Riksråden lära i sitt samtal med de ryske sändebuden
ej skonat konung Erik, men sändebuden vågade
ej afstå från detta yrkande; de kände utan tvifvel sin
förskräcklige herre för väl för att drista något sådant [1].

Dessa underhandlingar voro ej för Johan obekanta:
under Eriks svaghetstid blefvo de nog för honom
yppade, ty rådet, kanske många fler, visste väl, hvarför den
ryska legationen låg i Sverige; och för öfrigt var Erik
fräck nog att den 3 Maj 1568 i bref för hertigen framhålla,
hvilken stor farlighet Erik utstått för hertigens gemål,
— “i den stad vi mycken hjelp och bistånd af den
ryske kejsare kunna haft hafva.“ Hvad skulle väl Johan
tänka om sin gemåls säkerhet, då han visste, att dessa
sändebud, som begärde att enligt fördrag få släpa bort
henne, ännu voro qvar i Stockholm; då han insåg, att
konungen, som afvisade alla fredsförslag från sina fiender,
nödvändigtvis måste söka bibehålla ett godt förhållande
till Ryssland; då han kände, att hans broders samvete
föga besvärades af skrupler; och då han såg, huru
konungen uppsköt ett slutligt afgörande af deras tvist?
Att Erik skulle kunna hoppas att med tomma löften
uppbehålla Ivan, hvars högmodiga lidelsefullhet nog ej
var i Sverige okänd, kunde väl knappast någon tro. Och
skulle Erik uppfylla sitt löfte, så måste Johan dö eller
åter komma i fängelse. Med skäl kunde han derföre
fattas af misstro mot konungen, då denne ej ville komma
till en slutlig öfverenskommelse, ehuru Erik borde hafva
insett, att hans förlikning med Johan var en fråga, som
snart borde bringas till afgörande, ifall han ville lugna
de missnöjdes fruktan.

Äfven med sin broder Karl låg Erik vid denna tid
i underhandling. Denne hade ännu ej fått sitt
furstendöme. Vi hafva ofvan omtalat, att konungen i början af
sin regering önskat erhålla Rekarne för att ej vara hindrad
att fritt fara öfver Mälaren. 1568 har Erik deremot


[1] 49) Thure Annerstedt; Svenska väldet i Livland 1564—70 s. 31—35,
samt Eriks dagbok och Jöran Perssons bekännelse (hos Celsius).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 16 15:51:59 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/resn1568/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free