Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låtit sig med otillbörligt och öfverdådigt tal förnimma.
Derföre hade konungen samlat ständerna i Upsala,
hvilka dömde de anklagade skyldige till crimen læsæ
majestatis. Men man dröjde med denna dom, utan att
konungen kunde förstå skälet dertill, och han fick af en
del bland sina undersåtar, både bland presterskapet och
menige man samt sina tjenare, höra mångahanda tal,
liksom han icke varit vid regementet, utan de skulle
hafva haft en annan konung. Och då vid samma tid
Nils Sture kom oförvarande öfver konungen utan någon
säkerhet och lejd, fast han visste sig hafva mycket ondt
handlat mot Erik, så trodde konungen, att Nils Sture
var den, som skulle blifva konung och som hade något
förräderi i sinne. Emedan Erik trodde, att de hade stort
anhang, hade han sökt förlikning med grefve Svante,
men af dennes svar hade konungen trott sig märka, att
en försoning ej var möjlig. Då hade han beslutat att
blifva i sitt kall och försöka det yttersta, menandes det
så, att der han icke mera kunde uträtta, så ville han se
till, att han kunde taga den nye konungen af daga, på
det att, när denne var sin kos, upproret snarare skulle
blifva stilladt. Så skedde det “manslag“ i Upsala. Efter
Nils Stures död hade konungen, som fruktade för hans
anhang, tagit ed al sina drabanter och andra, som hos
honom voro, att vara honom hulda och trogna och försvara
hans lif mot fienderna. Men då konungen, som ej
väntade sig någon trohet af sina tjenare, begifvit sig
från Upsala, gåfvo sig hans drabanter och tjenare att
tyrannisera och dräpa så väl skyldige som oskyldige,
hvarigenom skett mera skada, än konungen gerna sett.
Sedan hade konungen irrat omkring som ett oskäligt
kreatur utan att hafva haft någon till sitt försvar.
Under hela tiden hade djefvulen inskjutit honom med
mångahanda tankar, på det han skulle begifva sig från gud,
och ville med alla upptänkliga pinor öfvervinna honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
