Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upproret 1568 har blifvit olika bedömdt. En af
de senaste skildrarne af konung Eriks fall [1] har nekat,
att det var berättigadt, och att det blef nyttigt för
fosterlandet. Ofvan hafva vi sökt visa, att hertigarne och
adeln kunna anses hafva varit berättigade att söka
afsätta Erik. Att ändamålet vans, medgifver nyss anförda
författare under antagande af, att hos Johan äregirighet,
hos adeln hersklystnad voro upprorets verkliga bevekelsegrunder.
Vi kunna ej förstå annat, än att upprorets
ändamål vans, äfven om ädlare driffjedrar satt det i gång.
Ty upprorets ändamål var ju att afsätta Erik. Funnos,
kan för öfrigt frågas, verkligen hos de upproriske inga
bättre bevekelsegrunder än egennytta och maktbegär?
Medger man, att upproret var berättigadt, att Erik ej
längre kunde lemnas i spetsen för styrelsen, då eger man
ej rätt att frånkänna upprorets ledare den bättre
bevekelsegrunden till deras handlingssätt, att de ville rädda
fäderneslandet från tyranni och undergång. Om sjelfviskheten
eller detta bättre motiv hufvudsakligen dref
dem till uppror, derom kan blott den döma, som förmår
ransaka hjertan och njurar. Till Johans ursäkt länder,
att han var af Erik bragt i en sådan ställning, att han
måste i uppror se enda utvägen att komma ur en oviss
och farlig belägenhet. Karl deltog, har man påstått, i
uppresningen i hopp om och under löfte af Johan att
blifva dennes medregent. Samtida uppgifter gifva ej
stöd åt denna beskyllning, hvilken dessutom af åtskilliga
omständigheter synes osannolik; Johan träder alltid upp
som den främste, han drifver i sitt namn underhandlingen
med Danmark, och Karl sjelf lemnar ej någon häntydan
på, att han af Johan skulle blifvit sviken. Att
adeln satt som mål för upproret en mera genomgripande
förändring af statsskicket i aristokratisk riktning, kan ej
bevisas och är ej troligt, enär vi ej kunna spåra, att
adeln gjort något försök att inskränka konungamakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
