- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
65

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65 § 25- Om Bevis i allmänhet.



hans pröfning, huruvida syn i vissa tvister bör företagas, J. B.
14: i. När en part begär uppskof för anskaffande af bevis,
tillkommer det domaren ett först pröfva, om det, som parten har
för afsigt att bevisa, har inflytande pä saken, R. B. 16: 6.
Vilja båda parterna låta ett vittne, som är jäfaktigt, men af god
frejd, vittna, har domaren ändå makt att pröfva huruvida sådant
får ske, R. B. 17: 14. Vidare har han en viss rätt att pröfva
för hvarje fall, när handelsbok åberopas såsom bevis, huruvida
omständigheterna äro sådana, att fyllnadsed bör få ega rum,
K. F. d. 4 Maj 1855 § 16. Det är för öfrigt domarens rätt
och pligt att leda bevisföringen både parterna emellan och med
afseende på lämpliga ordningen för densamma de olika bevismedlen
emellan.1 Men något, om vi så må säga, bevisinterlocutoriskt
moment förekommer icke i den svenska processen; hvem
bevisskyldigheten åligger, hvilka bevismedel en part får använda m. m.
allt sådant är ej föremål för domarens särskilda beslut i
allmänhet, om han ock eger makt att afvisa bevismedel, hvilka enligt
allmänna bestämmelser äro så beskaffade, att de ej böra antagas,
när de framföras. Bevisföringen är sammanflätad med hela
processen ; om och när ett bevis upptäckes och åberopas under
processens gång, kan det få förebringas, om icke en part blifvit
förelagd att efter viss tid icke vidare få något i målet anföra, utan
att detta derefter skall afdömas på de skäl, som blifvit till dess
förebragta.

b. Om hvad som skall bevisas.

Allt hvad domaren behöfver ega kännedom om, för att
kunna rätt afgöra en sak, måste bevisas, om det icke åligger
domaren, såsom sådan, att känna till det. Härvid anmärkes
följande:

Endast factiska omständigheter äro i allmänhet föremål
för bevisning. Hvad som är rätt, enligt svensk lag, eller hvad
denne innehåller, det skall domaren känna till på embetets vägnar.
Man har understundom talat om en skillnad i detta afseende
mellan allmän och speciel lag, och antagit, att den part, som
åberopar speciel lag, måste bevisa dennes tillvaro och innehåll.2

1 Jfr. Annerstedt, Om Domarens processledande verksamhet vid civila
Rättstvister.

2 Jfr. Lindblad, s. 53. Schrevelivs, s. 261.

Nordisk Retsencyklojiædi. IV. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free