- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
68

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 § 27. Om Bevismedlen: Eget erkännande.

vissa fall, icke kan återlemna depositum i samma skick, som det
emottagit*, behöfver deponenten icke bevisa, att depositarien
är vållande till skadan, utan den sednare måste bevisa, att
han icke är det o. s. v., H. B. 12: 3; jfr. B. B. 22: 4.
Slutligen kan förtjena att påpekas, att äfven här, liksom
annorstädes, måste i regel käranden bära bevisbördan vid
invändningsfrågor rörande parters çompetens (legitimation till saken),
äfven om det är svaranden, som gör invändningen. Sålunda
måste käranden styrka sin egen competens att kära, när det är
mot denna invändning göres; han måste bevisa svarandens
skyldighet att svara i saken, i fall denna sättes i fråga o. s. v.
Strängt taget ligger detta i sakens natur och följer af kärandens
ställning till saken frän början. Men om äter svaranden gör
exceptio plurium citandorum, måste han bevisa sin invändning.
Och om en intervenient träder fram, måste han styrka sina
anspråk, vare sig han påstår, att käranden icke är behörig, eller att
svaranden icke är det, eller båda klandras o. s. v., jfr. R. B.
18 kap. Något särskildt härom finnes för öfrigt icke i lagen.

§ 21. Om Bevismedlen: Eget erkännande.

De fordringar, hvilka enligt lagen, R. B. 17: 36, böra
ställas på detta bevismedel, om det skall fä sin bevisande kraft,
äro följande:

1. Personen skall vara kommen till laga ålder. Om man
ock, under förvexling och sammanblandning af eget
erkännande såsom bevismedel, med eget erkännande (medgifvande)
såsom dispositionsmedel i civila mål, har velat i dessa bestämma
laga ålder till myndighetsåldern i allmänhet (då deremot i
crimi-nalprocessen laga åldern anses inträda vid femton år), tro vi
dock, att i lagen icke finnas tillräckliga skäl för den
uppfattningen, när man nemligen skarpt skiljer, som sig bör, mellan
bevismedel och dispositionsmedel.1 En person, som fyllt femton år,
bör anses hafva uppnätt laga ålder i detta afseende.

2. Personen skall både hafva varit vid redig sinnesförfatt-

1 Lindblad, Afhandlingar i Svenska Rättegångsläran I. H. s. 40,
hyllar den klandrade åsigten. Hvaremot Schrevelius, 1. c. 269—270 gör skillnad
mellan dessa båda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free