Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
§36. Indicier.
genom urkundens innehåll, äkthet och fullständighet af Rätten
blifvit tillräckligt styrkta, såsom t. ex. genom afhörande af
vittnen, kan icke blott full trovärdighet komma den sjelf till godo,
utan äfven af skriften af det protokollet få samma bevisande kraft,
som afskrift af andra officiella sådana, jfr. J. B. 4: 10.
Om urkunders utlemnande innehåller lagen högst fä
bestämmelser; och man får fördenskull hjelpa sig med allmänna
rättsgrundsatser i de flesta afseenden. Det antages allmänt:
1. Att om en urkund finnes hos vederparten, är denne
icke skyldig att utlemna den, såvida icke den fordrande är egare
eller delegare till urkunden, eller sådant framlemnande är för
något fall särskildt föreskrifver jfr. A. B. 18: 2. Tredskas den,
som är skyldig att utlemna en urkund, som han bevisligen
innehar, har man antagit, att han kan hållas dertill med viten, enligt
R. B. 24: i, eller på annan, executiv, väg tvingas.
2. Ar det tredje man, som innehar urkunden, anses han
först och främst skyldig att utlemna den under samma
förutsättningar och tvång, som anförts angående vederpartens
utlemnings-skyldighet, jfr. J. B. 11: 7. Om han skulle kunna åläggas
utlemnandet i analogi med vittnespligten, härom äro meningarne
delade; och i alla händelser kan ett sådant tvång svårligen
godkännas såsom tilllätligt mot hvilken innehafvare som helst, utan
torde förnämligast kunna ifrågasättas mot en sådan, som har sig
innehållet kändt.1
Om den, som är pligtig att utlemna en urkund, söker att
undgå denna sin pligt genom att förstöra urkunden, kan detta,
efter omständigheterna, ådraga honom bäde straft" och skyldighet
att ersätta derigenom vållad skada, Str. L. 22: 2, m. 5 ; och 6 cap.2
§ 36. Indicier.3
Detta bevismedel förekommer i lagen under benämning af
stundom «bindande omständigheter och liknelser», R. B. 17: 30;
stundom oskälig misstanke», ibm. 4: i; stundom Wåhn, G. B.
13: 6 o. s. v. Utom budet i R. B. 17: 30, att indicier icke få
1 Jfr. Naumann, anf. st., 11: 571.
2 Jfr. för öfrigt Försl. t. Rg. B. 1849 I. 22 kap.
3 Jfr. Lindblad, anf. st., s. 233 f.; Schrevelius, anf. st., s. 350 f.;
Naumann, anf. st., 8: 686; J. K., anf. st., s. 225 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
