Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord — och en efterskrift. Stockholm d. 1 september 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII Ett förord — och en efterskrift.
och lydd i ett samhälle, där det skall kunna bli
någon trivsel och ordning — den har det blivit klent
med. Därför trivas tolerant broderlighet och den
grymmaste försumlighet sida vid sida, — därför
förlätes mycket, men ännu mera efterlåtes i känslan av
rättskravets vanmakt. Därför bli tiggarna rika, medan
folk, som vill arbeta, svälter ihjäl; därför säger
bonden: »Vi äro ju alla Guds barn» — medan
skurkarna med de makthavandes goda minne kasta ut
misshagligt folk genom fönstren i deras plundrade
våningar.
Det ryska folket har fått sina mest i ögonen
fallande fel genom vanstyre. Men det har aldrig
sjunkit så lågt, att alla blivit nöjda med eländet.
Miljoner ryssar äro vana vid att betrakta
ohederlighet i förhållandet till samhället som en naturlig sak.
Men det finns tusenden, som äcklas åt denna »ryska»
atmosfär och längta efter ren luft. Och det vågar
jag säga: Revolutionen skulle aldrig ha blivit av, om
det inte varit för denna längtans skull!
Det sociala missnöjet i Ryssland, ehuru stort nog,
skulle inte ha räckt till. Inte heller
nationalitetsfrågorna. Någon dogmatisk dyrkan av den politiska
friheten i en eller annan form är det inte heller som
störtat tsarismen, ty det finns för många slags
frihetsvänner i landet, men det stora flertalet äro inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
