Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Sjunde uppträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
109
Nå ja, han sade: »Anna Andrejevna, jag är
förtjust...» Och just som han hade uttalat dessa
smickrande ord och jag ämnade svara honom, att vi alls
icke räknat på en så stor ära — så föll han
plötsligen på knä och yttrade med den största
förnämi-tet: »Anna Andrejevna, gör mig icke till den
olyckligaste af alla menniskor! Visa mig den vänligheten
att besvara mina känslor — eller döden kommer att
göra slut på mitt lif!»
Maria. Men, mamma lilla, det var just till mig
han sade det der!
Anna. Ja, det förstås... det var ämnadt åt
dig — när har jag påstått motsatsen?
Guvernören. Och så ängsliga han gjort oss!
Han sade att han skulle jaga en kula genom
hufvudet på sig. »Jag skjuter mig för pannan, jag skjuter
mig för pannan!» sade han.
Flera röster. Nej, verkligen! År det möjligt?
Kretsdomaren. En sådan karaktär!
Rektorn. Ja, det är sannerligen en ödets
skickelse...
Hospitalssyslomannen. Säg inte ödet, käre vän!
Ödet är ingenting annat än en bulvan... Här är
det förtjensten, som fått sin belöning. (Afsides) Att
perlor alltid ska kastas för svin!
Kretsdomaren. Säg mig, herr guvernör, vill ni
verkligen ha den der tiken, som vi legat i
underhandling om?
Guvernören. Tack skall ni ha! Jag har nu
andra saker att tänka på än er hundracka.
Kretsdomaren. Nå ja, om ni icke vill ha tiken,
så kunna vi väl komma öfverens om någon af de
andra hundarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
