Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
förfogande till alla sociala inrättningar, bibliotek, klubbar,
offentliga lokaler, etc.
Enskilda personer kunde abonnera på dessa tryckta
upplagor eller på de permanenta nyhetsmeddelarna mot en
konsumtionskupong för lyx. I det senare fallet blev
mottagningsapparaten installerad hos dem, och överföringen av
nyheter fortgick oavbrutet, mödan abonnenten själv efter behag
kunde tillkoppla eller avbryta de muntliga meddelandena.
Utom dessa publikationer utkom det ett stort antal
tidningar och revyer av litterär, filosofisk, vetenskaplig,
sociolo-logisk eller annan art, som utgavs av enskilda personer eller
grupper. Det fanns icke längre någon fråga om "pressfrihet";
kritiken hade ett fullständigt obegränsat spelrum.
Utgivandet av dessa periodiska publikationer
arrangerades mycket enkelt. Antingen betalte utgivaren själv de
första kostnaderna med sina personliga konsumtionskuponger för
lyx, eller samlade han abonnenter, som gjorde det gemensamt.
Om han uppnådde ett tillräckligt antal abonnenter, för
täckande av kostnaderna, så fortsatte den att utkomma. Det
hände också att utgivaren eller utgivarna av tidningen eller
revyen egnade sig uteslutande åt administreringen av
företaget, om antalet abonnenter blev tillräckligt. De lämnade då
sina gamla fackföreningar och gingo över till journalisternas
eller litteratörernas. Den sociala ersättning de erhöllo
förändrades icke med detta byte, ej heller med framgången för
deras företag; allra högst kunde de få tillbaka de
konsumtionskuponger för lyx, som de" lagt ut vid: starten. Det enda
som var möjligt för dem, om abonnementsavgifterna översteg
utgivningskostnaderna, var att kunna få förbättrat
publikationen. Men om utgivarna av dessa publikationer icke fingo
större ersättning för sitt arbete än envar annan
samhällsmedlem, så hade de dock tillfredsställelsen att få sprida sina
idéer, att förströ, intressera och passionera sina medmänniskor.
Utgivandet av andra arbeten, som noveller,
diktsamlingar, vetenskapliga eller historiska arbeten försiggick efter
ungefär samma principer. Boktryckarnas och typografernas
fackförening åtog sig att utgiva dessa arbeten och utom. ett
stort antal exemplar, som gratis ställdes till alla bibliotekens
förfogande, utlämnades ett antal exemplar till försäljning i
mjagasinerna, som lyxartikla|r. Vanligen måste författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
