Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Diderot® epok och åter andra smaken från 1793, eller stilen
från 1830 eller den ;rån andra kejsardömet.
Dessa rekonstrueringar, som vittnade om den goda
smaken hos de arbetare, som verkställt dem, voro gjorda för en
ringa kostnad, med tillhjälp av möbelsamlingarna hos den
förutvarande överklassen, som icke fått plats på muséerna.
Det fanns däribland nya_ arbete, som den på pengar rika och
på begåvning fattiga bourgeoisien hade köpt för vanvettiga
priser i tron att de voro antika. Identifieringen av dessa
bedrägerier, som var betecknande för de arbetares skicklighet
och kunskap, som tillverkat möblerna, hade varit så mycket
lättare, som en del av dessa saker voro försedda med
arbetarens namn, eller stämplade av de firmor från vilka de utgått.
Det blev en besk kritik av det kapitalistiska samhällets
seder och fåfänga, vilken på samma gång underströk hur
mycket bedrägeri, falskhet och lögnaktighet som hade stått
i kurs under denna kapitalismens epok.
Det blev en revision som verkställdes, när
revolutionärerna togo hand om de samlingar som upphopats av snobberi
och skryt av kapitalismens privilegierade, ibland i
spekulationssyfte och icke på grund av någon verklig kärlek till
konsten. Skickliga och kunniga arbetare och artister
sorterade omsorgsfullt dessa samlingar, och i de flesta fall kuhde de
konstatera bedrägeri och förfalskningar. Man gjorde ett
om*-sorgsfullt urval, av vilket en del sändes till muséerna, medan
resten användes till dekorering av offentliga lokaler, hem
för åldringar och alla slags möteslokaler.
Det är överflödigt att tillägga, att muséerna slutade upp
att vara de osammanhängande upphopningar av rikedomar,
som de fordom voro, obegripliga för massan. De blevo
omordnade och omflyttade, idke av oförstående byråkrater, utan
av män med säker smak och kärlek till konsten.
Den omsorg och smak med vilken detta arbete utfördes
markerade nya impulser i det konstnärliga livet. Det blev
förfinad enkelhet, sanning och renhet. Och det blev icke
längre förvrängt genom1 de fördomar som fordom behärskat
och förvanskat det.
Vid denna förflyttning av de enskilda konstsamlingarna,
vilket blott var en tillämpning av den sociala exuropriationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
