Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oppositionen under Nikolai I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
De underrättelser, som då och då tränga fram till den yttre
världen om behandlingen af politiska fångar, gifva vid handen
i hvilken mån rättsskipningen står på en bättre fot i våra dagars
Ryssland, än på den tid Herzen skildrar.
Herzen var en af dem, som icke kunde finna sig i de
rådande förhållandena. Född år 1812 i en fri förbindelse mellan
en högadlig rysk godsägare och en ung sydtyska, uppfostrades
Alexander Herzen i sin fars hus i Moskva, blef student vid
därvarande universitet och slöt sig tidigt till den krets af unga
oppositionsmän, som ofvan karaktäriserats. De främsta i denna
krets, utom Herzen själf, voro Turgenjeff, den berömde
författaren, Bjälinski, kritikern-journalisten, hvars skrifter senare
utöfvade synnerligt stort inflytande på hans samtid, och Bakunin,
som från teoretiskt-filosofisk opposition gick öfver till
revolutionär socialism och slutade såsom fullblods anarkist och hvars
läror och skrifter i utomordentligt hög grad påvärkat den
socia-listiskt-revolutionära rörelsen i Ryssland.
Till en början var det Hegels filosofi, som sammanförde
dessa och många andra unga män, hvilka icke spelat samma
roll som de nämda, om äfven de bidragit till att föra den
revolutionära utvecklingen framåt. Den ena som den andra sökte
utlägga sina filosofiska teorier i skrift, där och hvar berörde
teorierna realiteten, de bestående förhållandena i Ryssland, och snart
nog blefvo de unga radikalerna föremål för höga vederbörandes
misstankar. Många af kretsen häktades, flera af dessa blefvo,
efter en fullständig parodi på undersökning och rättegång,
förvisade på flera år, andra sluppo med lindrigare straff.
Det var den rätta uppfostran för revolutionärer. Både de,
som förvisats och deras vänner tvingades till slutsatsen att allt
det bestående måste störtas, för att en ny och bättre
samhällsordning skulle kunna införas. Inom flera eller färre år hade
alla de mest framstående af dessa unga män mer eller mindre
öppet ställt sig i omstörtningens, i revolutionens tjänst. Turgenjeff
lämnade Ryssland och författade utanför dess gränser sina djupt
kända noveller och romaner, hvilka —■ såsom t. ex. »En jägares
anteckningar» ■— ställde i bjärtaste belysning det bland folket
härskande eländet och sannolikt i högre grad än några andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
