Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Terrorismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en af deras främsta och djärfvaste män. Det var tillräckligt.
Krigsrätten var ju tillsatt för att döma, icke för att taga hänsyn
till några synpunkter af rättvisa.
Den 10 juni hängdes Solovjeff i Petersburg, den 31 juli
Gorskij, Biltschanskij och Fedoroff i Kiev, den 23 augusti S.
Tschubaroff, Dmitri Lisogub, I. Davidenko i Odessa och dagen
därpå S. Wittenberg och I. Logovenko i Nikolajeff. Regeringen
satte terrorism mot terrorism.
I synnerhet afrättningen af Lisogub bevisade att för dem,
som ombetrotts med ledningen af fälttåget mot nihilisterna, ingen
annan synpunkt mera betydde någonting än den att injaga sådan
skräck hos regeringens motståndare, att de skulle falla till föga.
Lisogub hade aldrig aktivt deltagit i socialisternas värksamhet,
och ännu mindre i terroristernas, ehuru han hjärtligt sympatiserade
med båda. Han var en mycket rik godsägare, klen till sin
kroppskonstitution, excentrisk till lynnet, intagen af varmaste
medkänsla för de ringa och fattiga och af brinnande lust att
förbättra deras tillvaro. Ett medel att göra detta hade han trott
sig finna i socialismen, hade därför redan tidigt börjat
understöda propagandan, hade under den ständiga striden mot
regeringens öfvergrepp gentemot den under så lång tid alls icke
regeringsfiendtliga rörelsen vandrat samma väg åt revolutionärt
håll som öfriga socialister och hade, liksom de längst avancerade
af dessa, slutat med att bli terrorist i själ och hjärta. Men
omgifven och på hvart steg bevakad af en hop arfsberättigade
släktingar, hade han sett sig ur stånd att personligen taga någon
del i arbetet. Allt han kunde göra var att understöda de
arbetande med penningemedel, men det gjorde han så frikostigt,
att han — enligt Stepniaks intygan — under ett och ett halft
års tid så godt som ensam bestridde de väldiga utgifterna för
kampen mot tsardömet. Själf lefde han i ytterligaste torftighet,
för att få sina medel att räcka så långt som möjligt, men hade
det oaktadt gjort slut på största delen af sin förmögenhet, när
han arresterades, på angifvelse af förvaltaren på sitt återstående
gods, för att ha stått i förbindelse med nihilismen. Ingen annan
anklagelse kunde framställas mot honom, än den att ha utgifvit
massor af penningar för okända ändamål, och ännu mindre kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
