Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionens följder på det ekonomiska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål, öppnade det skede, som i Ryssland kallats ’adelns
æra’.»
Adelsbanken ådagalade från första början af sin värksamhet
en utomordentlig liberalitet. De lånesökande adliga godsägarna
fingo själfva uppgöra värderingen af sina egendomar, utan att
banken annat än i sällsynta undantagsfall gjorde mera än
obetydande afdrag på deras värderingar. Det blef en formlig
rusning af lånbehöfvande adelsmän till det nya penningeinstitutet,
som opererade med regeringskapital, det vill säga med massans
af folket medel. Under det första året af sin tillvaro utgaf
banken 68½ miljoner rubel i sådana lån och efter sådana
beräkningsgrunder, som ofvan antydts, och under det följande året
71 miljoner.
Följderna af dessa affärsmetoder dröjde icke att visa sig.
Redan vid den första terminen för räntebetalning, under bankens
andra värksamhetsår, underläto så godt som alla dess debitorer
att erlägga sina räntor. Och när banken »arbetat» inalles tre
år stego de oguldna räntorna till 10½ miljoner rubel, af summa
12 miljoner till inbetalning förfallna. Men i stället för att —
såsom dess både rättighet och skyldighet skulle varit — låta
sälja de intecknade godsen, ropa in dem och upplåta dem,
såsom kronodomäner, för kolonisering af folket, hvars pengar
begrafvas i dem, utfärdade regeringen en ukas — den 12 oktober
1889 — som föreskref att de oguldna 10½ miljonerna skulle
såsom ytterligare lån läggas till det redan utlånade kapitalet —
hvilket med andra ord vill säga att låntagarna erhöllo en
present af ytterligare denna tämligen runda summa. Men därefter
slog man in på en ny metod, ehuru icke så, att man skulle
vägrat insolventa låntagare ny kredit. Man blott afdrog från
de nya lånen oguldna räntor och andra till betalning förfallna,
men icke betalda skulder till banken och levererade endast
öfverskottet i kontant till låntagarna. Från sextio till sjuttio procent
af det årliga lånebelopp adelsbanken efter vidtagande af denna
»reform» i sin utlåning utgaf, innehöllos för sådan betalning af
gamla skulder, men icke förty hade banken redan i januari 1892
kommit upp till en summa af trehundrafyratio (340) miljoner
rubel i lån till den medellösa adeln. Om den nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
