Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annie Besant. Ett qvinnoporträtt af A. Ch. Edgren, f. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes utvecklingshistoria, ty det religiösa sökandet efter sanningen
har varit hennes lifs förnämsta pathos. Få, hafva sökt med ett
sådant allvar, en sådan innerlighet, ja, en sådan lidelsefullhet
som hon — och man må derför tänka hvad man vill om de
resultat, hvartill hon kommit, med aktning och sympati måste
man dock alltid följa hennes intressanta lefnadshistoria.
Första gången jag såg henne var på ett diskussionsmöte i
Bradlaughs föreläsningssal, »The Hall of Science». Jag mins
icke längre hvad det rörde sig om, jag mins blott, $,tt då mrs
Besants namn ropades upp bland dem, som anmält sig att
opponera mot aftonens egentliga talare, blef det med ens ett jubel
bland publiken. De andra opponenterna hade svarat från sina
platser, men då mrs Besant reste sig ropades allmänt: På
estraden! På estraden!
Ordföranden gick nu ned genom salen för att hemta mrs
Besant och föra henne i triumf fram till den hedersplats, som
af den allmänna folkviljan anvisades henne.
Jag hade hört mycket talas om mrs Besant och hennes
verksamhet bland den arbetande klassen. Jag hade läst
åtskilliga af hennes skrifter, men jag hade ingenting hört om
hennes personlighet och min föreställning om henne var omedvetet
påverkad af den allmänna fördomen, att qvinnor, som uppträda
med så mycken djerfhet och hänsynslöshet som hon, ej gema
kunna vara estetiskt tilltalande.
Det var mig derför en angenäm öfverraskning, då jag nu
såg det vackra mörklockiga, litet böjda hufvudet af en ung
qvinna, som skred fram vid ordförandens- arm mellan
folkmassans vördnads full t uppmärksamma rader. Hon sprang upp de
två, tre trappstegen till estraden, höjde hufvudet, såg sig
omkring med litet närsynta, djupt liggande, egendomliga,
mångtydiga ögon och började med en låg, nästan blyg men påfallande
melodisk stämma samt ett litet leende: det var knappast värdt
att föra mig upp på estraden för det obetydliga jag har att
säga.
Detta var första gången. Jag fick ett starkt intryck af
hennes personlighet men ej så mycket ännu af hennes förmåga som
talare.
Vid utgåendet ur salen läste jag på dörren ett plakat om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
