Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg. »Giftas.» 1884. Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• eggelse legat i hans blod eller hans instinkter och sedan under
utvecklingsåren tagit form af en mer eller mindre sjelfmedveten
fordran på mening och sammanhang i den enskildes lif, om
icke i »andras» så åtminstone i hans lif Deraf de
psykiskt-fysiska stridernas intensitet. Deraf hvarje tänkande läsares
synnerliga deltagande för en varmhjertad yngling, hvars alla
själsrörelser han tycker sig hafva följt lika noga som
sinnesintrycken och alla berättelsens utifrån mötande tilldragelser.
Ja, så har det fortgått ända till sidan 74. Men der vända
sakerna sig »ut och in» för författaren. Der vakna synbarligen
hans ömma farhågor för, att »öfverklassen» icke fått nog mycket
stryk i och med anklagelsen att de försumma sina barn och
låta hela lifvet kring dem te sig som en enda oförklarad
frestelse — något som väl annars kunde tyckas varit anklagelse
nog, helst det var en sann och djupt träffande anklagelse. Der
lånar sig åt författarens inbillning fiktionen om ett slags
underförstådd edgång på nattvarden, en de omyndiges förpligtelse att
hädanefter taga för godt allt oförklaradt och oförklarligt, eller
hela de myndiges »oförskämda bedrägeri». Och denna — med
»stämningar» — dem aflockade ed skall »öfverklassen» hafva
uppfunnit för ändamålet
Nu är det så: att när man börjat säga mer än man tanker
— helst om man förut uttryckt sig mycket omsorgsfullt —, så
blir det gerna sedan orden, som taga den talande med sig,
i stället för tvärtom. Och sjelf tänkt dessa ursinnigheter har
författaren icke. Rättare sagdt: om han tänkt dem in abstracto
— man kan ju låta tankarne arbeta ut sådana fristående
för-söksserier för öfnings skull, och gör det äfven, oftast kanske för
att gymnastisera bort ett anfall af dåligt lynne —, så har han
dock icke tänkt dem verkligen motsvara de konkreta
förhållandena i samfundslifvet, dem han väl vet vara dåliga nog, men ej
djefvulskt elaka. Ett uttaladt orättvist ord drager emellertid i
de flesta fall andra sådana med sig. Och så hafva slutbladen
i »Dygdens lön* kommit att bjuda oss något, som har föga
eller intet gemensamt med det föregående. Teodor
Wenner-ströms själslif, som har varit novellens allra egentligaste
innehåll, får man blott för ännu några körta stunder följa. Det
påstås hafva tagit slut för alltid midt på sidan 86; då han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
