Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Detta är nu en mycket lindrig beskyllning. Ty att i ungdomen
hysa liflig entusiasm, är något, som ej i och for sig är något fel.
Vill man då anka om afguderi, så kan man ju göra det. Det
är visserligen icke glädjande att utom de fel, som man nog —
gudi klagadt — har, blifva beskyld för andra, som man
veterligen icke besitter. Men å den andra sidan ligger häri en viss
uppmuntran. Ty när en kritiker, som vill nedgöra och skada,
anser sig behöfva fabricera beskyllningar sjelf, ligger det
åtminstone nära till hands, att han ej anser dem, som äro bevisliga,
för att vara tillräckliga.
Men det var värre, att man på grund af det allmänna
intresse, som visade sig för att få Strindberg frikänd, — också
utan den allra ringaste anledning — började tala och skrifva
om, att Strindberg var det »unga partiets» chef i den mening,
att hans åsigter slafviskt eftersades och gillades af alla lians
vänner och beundrare.
Det syntes mig då, som om ett verksamt medel att
förebygga dylika origtiga uppfattningars spridande vore, om några
af de författare, som räknades till »det unga Sverige», i förening
utgåfve en publikation, deri de hade tillfälle att yttra sina
tankar om något, som låge dem hvar och en i sin stad på hjertat.
Och för att förebygga, att ett dylikt företag skulle få utseende
af att ännu strängare tillkqyta de omtalade »partibanden», drog
jag försorg om, att äfven andra författare till revyn lemnade
bidrag. Det borde då, hoppades jag, främst af allt blifva klart,
att de unga skriftställarne åtminstone sträfvade efter att vara
och förblifva oberoende af hvarandra, både i sitt sätt att tänka
och skrifva.
Händelsen gjorde, att bland de i revyn medarbetande
.skriftställarne var det tre, som yttrade sig om Strindbergs senaste
skriftst^llarverksamhet, särskildt hans uppfattning af
könsförhållandena samt förhållandet mellan begreppen kultur och natur.
Detta var också helt naturligt, emedan dessa frågor då voro de
mest brännande och tillika de, angående hvilka
meningsskiljaktigheten var störst. Alla dessa tre uppsatser (författade af
Robinson, Bernhard Meyer och K. af Geijerstam) visade en
uppfattning af dylika frågor, som i flere fall ledde till helt andra
resultat än dem, till hvilka Strindberg kommit, och det var der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
