Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
"Pojken hade hela tiden följt honom med ögonen, på samma
gång han gjorde dugtiga angrepp på ett stycke skinka och bröd.
Så började också fadern äta; och det blef tyst en lång
stund. Hvar stod vid sin vagn, och man hörde endast hästarnes
mumsande, höets sakta prassel eller en jernlänks klang mot
vagnshäcken.
Bränvinet gick åter rundt. Alla sågo varma och belåtna ut.
»Ska’ ente du ha en tår å sätta värme i kroppen me’?»
sade Håkan till sin pojke, då flaskan var nästan tömd.
»Ah i helsingen!» svarade ynglingen, stolt både öfver att
bli bjuden och att afslå.
Håkan såg vädjande till sin närmste man.
»Nej, tro’et aldrig», sade han beundrande, »ja’ byr ’nom så
tidt, men han sier alltid nej, för mor har förbjudt ’nom».
Pojken tog emot berömmet med en min, som om det rört
någon annan än honom.
Håkan gick bort till den med ljusa polisongerna.
»Jens», sade han och slog honom på axeln, »du å jà’ vi
ha då alltid va’t såna goa kammerater.» — Han drog sina
skånska a så långt och kärvänligt.
»Ja, de’ ha vi alltid va’t, och de’ ifrå barnsben», svarade
den andre bekräftande.
Gubben stod tyst borta vid sin vagii och såg belåten ut.
Hans spetsiga nästipp var rödare än förut, men med sin
sedvanliga vattendroppe ytterst ute.
»Hör I, pauga, nu går vi hän på gästgifvaregården och får
voss ett glas bir!» skrek Håkan med en beslutsam gest. Han
tycktes ha kommit rigtigt i humör nu.
»Lars, du kan väl se te ögen?» vände han sig till pojken.
»Nä jäderen i me’, om ja’ de’ gör!» svarade pojken, icke
mindre karlavändt, med sin gälla falsett.
»Jens, hörde du på paugen?» sade fadern med ett leende
af stolthet, »tror du de’ blir karl au den me’ tiden! Kom nu,
så går vi.»
»Ja’ passar ente ögen!» ropade den förhoppningsfulle unge
mannen efter dem. Men hans hotelse lemnades utan afseende.
Håkan gaf endast sin granne en vänskaplig puff och skrattade
så att han gick krokryggig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
