Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Fu Hai-tsao, han som skulle blivit sångare, 39 år - Ma Chen-hai, »Min kista är färdig», 65 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anses vara en av de hårdast arbetande i byn. Han valdes till
arbetsledare därför att han kan organisera arbetet väl och själv
arbetar så mycket. Varje kväll meddelar han vad som skall göras nästa
dag.
Han talar lite sakta men han skämtar gärna. Han är förtjust i
skämt. Kvinnorna tycker om att prata med honom. Han svarar inte
alltid men han ler så gott. De blir inte irriterade över att han inte
svarar dem ty han ler så vackert mot dem. Han är alltid lugn och
vänlig. Han är aldrig upprörd. Han svär aldrig. Han kanske är lite
långsam av sig och det tar lite tid för honom att bestämma sig. Men
vad som än händer ser han likadan ut. Han låter sig aldrig störas
eller bringas ur jämvikten.
Egentligen ville han till Peking. Innerst inne längtade han så
mycket efter att få sjunga. Men han böjde sig för familjen. Det
prisar de äldre honom för. De menar att detta visar att han är en
god son. De unga däremot tycker att han gjorde fel. Han borde ha
rest.
Ma Chen-hai, "Min kista är färdig", 65 år
Jag växte upp i Fengchiatsah by i Suiteh hsien. Det var en liten by.
Familjen har alltid varit jordbrukare. Vi ägde femton mu och vi
arrenderade trettio mu från jordherren Ma. Vi fick betala 34 jin
per mu i arrende. Jordherren Ma hade en penningutlåningsaffär
som hette Tsunteh. Vi lånade inga pengar av honom men vi
förmådde inte betala vårt arrende. Han tog ränta och ränta på ränta
på arrendet. Räntan var hög. Ären hade inte varit dåliga och
skörden hade varit medelgod men vi var sex munnar att mätta i
familjen och till slut hade vår skuld stigit till 1 200 jin spannmål och då
tog han våra femton mu jord från oss. Då var jag 12 eller 13 år
gammal. Vi hade ingen utväg. Inte kunde vi klara oss undan
honom inte. Året därpå arrenderade vi de åkrar som förut varit våra
egna och nu måste vi betala 30 jin per mu i arrende för dem. Far
sade: »Vad kan väl vi göra? Jordägaren är hård. Han tar vår jord
från oss. Men de har pengarna och de har makten och för oss finns
ingen utväg, vi måste böja oss.» Far hade inget hopp om
någonting längre. Han vågade inte tala med de andra byborna, då skulle
han ha misstänkts för uppvigling. Mor bara grät. Ty när hon hade
fyra barn var det svårt för henne att ha förlorat dessa femton mu.
»Nu är vårt liv mycket sämre», sade hon.
Jag samlade bränsle och repade gräs, jag hade hand om vår get
och om jordägarens åsna. Vi skulle utfodra den. Om åsnan fölade
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
