Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling Arbetsbrigad - Lo Han-hong, bokhållaren, 28 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sebok och då kunde alla nitton läsa. Till och med den gamle
mannen. De kunde 500 skrivtecken, de kunde skriva sina namn, de
kunde läsa bokföring, ingen kunde längre lura dem på arbetspoäng eller
svindla dem på pengar.
Tung Shen-ming sade: »Förr blev jag alltid lurad. När jag en
gång gick till marknaden i Yenan och skulle sälja spannmål skulle
jag haft 2,50 Y för 3 jin spannmål för det var marknadspriset då,
jag sålde 12 jin men fick bara 2 Y och köparen räknade ut allting
framför mig men jag kunde varken läsa eller skriva och visste bara
att jag blivit lurad men kunde inte bevisa detta. Så gick det alltid
för oss jordbrukare förr i tiden. Stadsborna lurade oss och vi kunde
inte läsa. Jag tyckte alltid att det var mina föräldrars fel som inte
satt mig i skola någon vinter. Men nu kan jag läsa och ingen kan
lura mig mer.»
Det året bildade vi en amatörgrupp. Vi sjöng sånger, vi skrev
korta sketcher, vi gjorde egna sånger, vi läste upp tidningar.
Medlemmarna i kooperativet ville höra vad som stod i tidningarna.
Speciellt ville de höra vad som skrevs om jordbruk. De lyssnade på
alla jordbruksartiklar. Det var de intresserade av och efteråt
diskuterade de artiklarna.
Då skrev jag ett litet skådespel som jag kallade: »Gamle Kou
går in i jordbrukskooperativet.» Det uppförde vi och det slog an.
Sedan upptäckte jag en dag att ungdomarna ute på
tröskningsplatsen hade krig med hirs. De kastade hirs på varandra. Då skrev
jag ett litet stycke jag kallade: »En löjlig ung man tog färskt gult
ris att slåss med. Detta är god mat och att göra så dumt.» Det satte
jag upp på väggtidningen och folk läste det och ungdomarna
bättrade sig efter min kritik.
År 1956 ombildades vi till Östern Lyser Röd Högre
Jordbrukskooperativ. Dessa tre grupper: självstudiegruppen,
amatörgruppen och läskunnighetskursen gjorde då en stor propagandainsats.
Själv fortsatte jag att bli väld till bokhållare för Wangchiakou
Arbetslag som vi nu kallades. Jag insåg att produktionen utvecklats i
takt med det större samarbetet. Wangchiakou Jordbrukskooperativ
hade lånat pengar och var skyldig till staten när vi gick in i det
högre jordbrukskooperativet. Men Östern Lyser Röd Högre
Jordbrukskooperativ betalade tillbaka detta lån år 1957.
I juli 1957 sändes jag till Skolan för Jordbruksganbus i Yenan.
Vi skulle lära oss nya jordbruksmetoder och i december kom jag
tillbaka. Då var jag mycket entusiastisk. Jag hade lärt mig mycket
om arter, fruktträdgårdsskötsel, gödsling, hur sköta
insektsbekämpning, lönsamma åkerstorlekar, nya utsäden, organisation av
lantbruksarbete, nya redskap, nya plogtyper och mycket mer. Dessutom
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
