Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kontrarevolutionär - Li Hsiu-tang, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad mig berätta sanningen om vad jag gjort mig skyldig till. De
sade: »Partiet och staten är milda och överseende och beredda att
stryka över och gå vidare om du är uppriktig och ärlig och
bekänner allting. Men om du förtiger sanningen och slingrar dig så blir
det inte så lyckligt för dig. Du skall inte vara rädd för att bikta dig.
Ditt misstag i livet har redan begåtts, det kan inte göras ogjort.
Men det som skett har skett för flera år sedan och om du berättar
så har du många år framför dig. Du är fortfarande ung och din
framtid ligger i dina egna händer. Om du undanhåller någonting
däremot, då blir du undertryckt. Nu skall du gå in i din cell och
tänka på allt detta.»
Jag var beredd att erkänna allting med detsamma, men man
ville att jag skulle gå tillbaka till cellen och ha betänketid. Nästa
gång jag fördes inför rätta avlade jag fullständig bekännelse. Jag
hade ingenting att undanhålla ty jag hade inte förhört fångar och
jag hade inte skjutit någon och inte ens burit min pistol på mig
utan hållit den inlåst. Men de hade en hel del vittnesmål från
annat håll också, och tredje gången jag fördes inför rätta skulle jag
dömas. Det var inte många i rättssalen den dagen. Det var bara
domaren och hans namn har jag glömt, en bisittare, en vakt och
jag. Jag dömdes till tre år. Sedan fördes jag tillbaka till cellen igen.
Visst var det hårt att bli dömd till tre år, men jag var lättad i
alla fall ty om jag förut trott att myndigheterna glömt mig så hade
jag nu när jag suttit i cellen tänkt på att det brukade gå mycket
illa för kontrarevolutionärer. De sade mig att om jag arbetade och
skötte mig väl så skulle jag återkomma till samhället och då skulle
jag bli godtagen igen och det gamla skulle för alltid vara glömt.
Jag sade att jag godtog allting.
Sedan satt jag tjugo dagar i den cellen. Under den tiden skulle
jag överklaga. Men jag sade att jag inte alls ville överklaga och
inte alls ville till någon högre domstol utan ville börja avtjäna
mina tre år med en gång. Men de sade att vare sig jag ville
överklaga eller inte överklaga måste jag sitta i cellen och vänta till dess
min överklagningstermin var ute. Ty sådan var lagen.
När de tjugo överklagningsdagarna var över fördes jag till en
omskolningsfarm som hette Hunsze och låg invid Trettiomilabyn.
Vi arbetade där för att omskola oss. Vi fick mat, kläder,
handdukar, tvål, skor och strumpor men inga pengar. Maten var inte så
dålig, vi fick majsbröd, hirs, ris ibland och då och då till och med
kött. En gång i veckan fick vi ångat vetebröd. Vi ansågs vara lätta
fall. Det var en omskolningsfarm för små kontrarevolutionärer.
Familjerna kom ofta för att hälsa på oss.
Vår arbetsdag var åtta timmar och arbetet var av samma slag
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
