Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sla, iniiktig att väcka hjertats lif. lika raskt som
vårsolen i norden smälter drifvan och väcker
naturens lif.
En afton, det hade redan börjat skymma, suto
vid en sybåge Karin och Hebla Fleming jemte
Sigrid, alla sysselsatta att sy. Peder Banér stod
bakom Heblas stol och manade på henne att sluta
arbeta och komma för att kasta klot. Hebla tog
en mycket förståndig min på sig och svarade:
"arbeta först och leka sen, min käre Peder.”
”Se så, tack nu Siri”, sade Karin vänligt,
”du måste sluta nu, och vi med. Det blir redan
för mörkt att se mera. Jag tänker väl vi få
mattan färdig i tid, utan att vi arbeta ögonen
for-derfvade i mörkret.”
”Se”, ropade gladt Hebla, som redan stigit
opp från arbetet, "se him vackert det tar sig ut!
Och du Karin, som knappt ville låta mig sy med;
just som om jag alltid skulle vara ett barn! Hvad
Johan skall bli glad när han får den! Sötaste
min Karin, hvad de der rosorna, som vi i dag
sytt, ta sig bra ut mellan de grå bandknutarne,
som vi förut hade färdigtsydda.” Hon svängde
sig nu, nästan dansande, om på tå, och klappade
ihop sina händer. ”Peder, kom då och se hur
vackert det blir. Försök du man på att göra något
så der hyggligt. Nej se, det kan du då alls inte.”
I detsamma steg herr Klas in. Hebla sprang
emot honom, klappade och slätade hans mörka
kinder, höjde sig på tå och tittade honom i
ögonen, i det hon sade: Kom. kom. farkär, och säg
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
