Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sjöng så gladt och ljufligt, att foglama
utan-före lyssnade derefter.
Ute i skogen spatserade konungen, för att få
gråta i fred. Nar han satt oppe i slottet, så grät
allt hoffolket med, och det blef så tråkigt, men när
han gret i skogen, så låddes fåglarna alls icke
derom, utan sjöngo helt gladt, som om ingen kung
funnits, och det var sen också bättre. Men hur
hau gick, så gick han allt längre och så hörde
han en röst som sade: Veli, Veli, solen är icke
död! Och kungen blef så underlig till sinnes och
tänkte att det var en förtrollad fogel, som ville
trösta honom, och så gick han efter ljudet, fcir att
få se fogeln, och kom till ett gammalt torn. Der
hörde han en röst sjunga så vackert, så vackert,
att något dylikt hade han aldrig liört. Och han
gick allt närmare och lade sitt öra vid gluggen t
derifrån ljudet kom. och de båda barnen började
åter tala vid hvarandra, och han hörde Velis röst
och kände igen den och ropade: ”Veli är det du,
lefver du?”
”Ja, far, och syster med; och nu hjelper du
oss visst härifrån.”
- Och kungen blef glad, och ropade hela
hof-vet och alla sina soldater att komma och slå ned
tornet; och så tog han ut barnen och förde dem
till slottet, och hofskräddarne fingo så brådt om
att göra röda kläder åt allt hoffolket, så att de
sydde både natt och dag, men ändå hunno de ej
så fort, som hoffolket ville.
Och slägtingen. som ville döda prinsen och
prinsessan, måste gifta sig med giftblanderskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
