Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1887 års allmänna utställning i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grupp 14. Maskiner och redskap för jordbruk, mejerihandtering,
skogshushållning m. xn.
Klass 66. Maskiner och redskap för jordbruket och trädgårdsskötseln.
KLASS 67. Mejerimaskiner.
Klass 68. Maski/ier för bryggerier, brännerier och jästfabriker m. m.
KI.ASS 69. Redskap för skogshushållning och verktygsmaskiner för träförädling.
Grupp 15. Maskiner och redskap för mekaniska verkstäder,
skeppsbyggrier m. m.
Kl.ASS 70. Verktygsmaskiner och redskap för mekaniska verkstäder samt
skepps-byggerier.
Klass 71. Maskiner och redskap för metallmanufaktur.
KLASS 72. Maskiner, redskap och verktyg får byggnadsarbeten.
Grupp 16. Maskiner och redskap för kemisk fabrikation och
papperstillverkning m. m.
KLASS 73 Maskiner och verktyg vid kemiska fabriker, tryckerier, färgerier,
apotek och garfverier.
Klass 74. Maskiner och redskap för tillverkning af trämassa och papper.
KI.ASS 75. Maskiner och redskap för glas-, porslins- och lergodstillverkning.
KLASS 76. Maskiner och redskap för spånads och väfnadsindustrien m. m.
Kl.ASS 77. Maskiner för tillverkning af beklädnadsartikiar.
Klass 78. Diverse verktygsmaskiner och verktyg.
KLASS 79. Maskiner och apparater för hushållet m. m.
Grupp 17. Brandväsen.
KLASS 80. Rldsläckningsredsiap.
KLASS 81. Lifräddningsredskap.
KLASS 82. Planer och ritningar till brandstationer.
Grupp 18. Transportsmedel till lands.
KLASS 83. fernvägar och jernvägsmateriel.
KLASS 84. spårvägar m. m.
KI.ASS 85. Vagnfabrikation.
Kl.ASS 86. Sadelmakare-arbeten.
Kl.ASS 87. Velocipeder.
Detta program, hvars hufvuddrag vi här angifvit visar bäst hur omfattande ut-
ställningen är, hur ofantligt rikhaltigt de olika grenar af industri och handtverk, vi för
närvarande i vårt land ha äro representerade.
Hvad den plats angår som är vald för utställningen, de byggnader som skola
inrymma densamma kan man i korthet säga, att de äro de föremål utställningen skall
inrymma värdiga.
Utställningslaltct är, som bekant, beläget på främre Djurgården.
Platsen är sålunda, hvad läget angår, den mest fördelaktiga, man kan tänka sig.
Sjelfva utställningsområdct med Hasselbacken upptager cn yta af bortåt 200,000
qva-dratmeter, och med Skansen mäter området 400,000 qvadratmeter.
Området ligger till en början endast öster om den nya stora vägen till
Djurgården. Sedan delas det af denna i två delar, en större, hufvudafdelningen, fortfarande
öster om denna, en mindre, vester om vägen mellan denna och Ladugårdslandsvikens
De båda afdelningarna förbindas med hvarandra genom tre broar, en, den
största och bredaste, vid industrihallens nordvestra hörn, en vid dennas längdhufvudaxel
och en midt för Byströms villa.
Hufvudområdet bildar ungefär en trekant med spetsarne utskjutande åt norr,
söder och öster. Kärnan bildas af industrihallen; norr om denna ligger hufvudfältet
med Nordiska museet i vester och administrationsbyggnaden, den kemiskt-tekniska
utställningen och Stockholms stads paviljong i öster. Platsen öster om hufvudhallen
upptages af en hel by af smärre paviljonger, fiskcrihallen, gamla Stockholm och norska
afdelningen samt den söder om industrihallen af teater- och trädgårdsutställningarna
m. m. samt Hasselbacken.
Det mindre utställningsområdet vester om vägen, upptages först af arméns och
flottans utställning och en del mindre paviljonger samt längst i söder af konsthallen
och maskinhallen.
*- P]anen (ju det hela är utarbetad af utställningens byggnadschef arkitekten Karl
Möller som alltså har förtjensten af den helverkan utställningen gör. I fråga om
byggnaderna ha flertalet af våra skickliga unga arkitekter deltagit eller gjort sin insats med
den framgång att utställningen redan i fråga om sina byggnader ar en
arkitekturutställning af utmärktaste slag. Ilufvudbyggnaderna äro utförda af följande arkitekter:
Industri hallen af arkitekterna Boberg och Lilljekvist, nordiska museets tillbyggnad af
arkitekten Agi Lindegren, konsthallen och maskinhallen båda af arkitekten Boberg, och
fiskcrihallen af arkitekten Thorburn.
Från entréebyggnaden och ända fram till industrihallen sträcker sig hufvudfältet
en öppen jemn plan af 250 meters längd och i allmänhet af vid pass 80 meters bredd.
Industrihallcn reser sig, gående i riktning från nordost till sydvest, dominerande
söder om detta stora fält och upptager en areal af 16,000 qv.-m.
Hallen är i sin helhet uppförd af trä och glas. Dess mått äro högst betydande.
Den består af ett väldigt, nära 190 meter långt och 65 meter bredt långhus, som mot
öster slutar med en halfrund absid, åt vester med en rak gafvel. Från detta långhus’
midt springer på framsidan ut ett tvärskepp af 55 m. djup och 65 m. bredd. Hallen
har till taknoeken en höjd af 20 m., men öfver de båda skeppens korsning reser sig en
väldig kupol af 90 m. höjd.
Kupolen flankeras af fyra 50 m. höga minareter, från hvilkas krön bryggor leda
öfver till den plats, som på samma höjd bildar afslutningen af sjelfva kupolen. Öfver
denna platå reser sig dess i form af en öppen taggkrona bildade krön. Liksom kupolen
flankeras af minareter, flankeras långhusens tvärskepp af lägre lanterninprydda torn.
Hallen hålles utvändigt i ljusa färger, hvitt och grönt, samt är af en ytterst
originel verkan.
Dess inre med dess väldiga centraldom prydd med en fris af Victor Andrén och
1 dess djerfva och lätta träkonstruktion är ej mindre tilltalande. Fördelningen af platsen
1 är sådan att Sverige intager centraldömen och tvärskeppet samt långhusets närmast
\ dem belägna delar, Norge långhusets högra, Danmark och Ryssland dess venstra sida.
Närmast Industrihallen af hufvudbyggnaderna ligger Nordiska museet med dess
tillbyggnad samt fiskerihallen, den förra åt vester den senare åt öster.
Nordiska museets tillbyggnad är ett mästerprof i förmågan att på en gång
konstnärligt och praktiskt förena en solid monumentalbyggnad med en tillfällig tillbyggnad.
Denna hall skall inrymma skol- och grafisk utställning, alster af husslöjd, länens
utställningar o. d.
Fiskerihallen ligger nere vid Djurgårdsbrunnsviken utbygd i denna, så att man
inuti den har bassiner med rinnande vatten, och har en areal af 2,500 qv.-m. Den
visar sig som en ovanligt originel, gladt och färgrikt samt äkta svenskt verkande
byggnad.
Motivet till den samma är tagen från vestkustens sjöbodar. Den är som dessa
rödmålad med hvita knutar samt verkar med sina öppna gallerier, sina dekorationer af
flaggor och fisknät och dylikt ytterst pittoreskt. I hamnen utanför den är anordnad
en utställning af fiskarbåtar af alla möjliga modeller.
De båda andra hufvudhallarne, konsthallen och maskinhallen ligga, som sagdt.
, båda på vestra utställningstältet, der vidare jemte armén och flottan äfven den stora
mekaniska industrien har sina paviljonger. På grund af lokala förhållanden bildar konsthallen i
söder och vester, der den tangerar utställningsområdets bakre gräns, en mycket
oregelbunden figur. Åt öster, åt stora vägen har den en lång rak fagad, och åt norr, der den
i framför sig har vestra områdets stora, öppna, med blommor, grönt och buskar prydda
plats har den sin hufvudfagad. Byggnaden är helt och hållet klädd med gipsplattor och
bländande hvit med enkla rena linier och få fönsteröppningar. Hela prydnaden på östra
och större delen af norra fagaden är en bred, synnerligen väl skulpterad fris uppe vid
taklisten. Deremot är den del af norra fagaden, som ligger längst vesterut, synnerligen
rikt smyckad med en öppen loggia och en mängd arkitektoniska prydnader.
Vester om konsthallen ligger maskinhallen, en väldig, 20 meter hög hall med
; 10,000 qv.-m:s areal. Den är den enda af utställningens hallar, som är uppförd
uteslutande af jern och glas, och gör, der den utan några mellanstöd öfverspänner det väldiga
rummet, ett verkligt imponerande intryck. Dess längd är 140, dess bredd 68 meter.
Utom alla hufvudhallar inrymmer utställningen äfven bortåt ett hundratal större
och mindre paviljonger för enskilda utställare och grupper. De ligga till största delen
samlade på utställningens hufvudfält öster om Industrihallen, en del dock som sagdt äfven
I på vestra fältet. Bland de senare märkas Separators, Kopparbergsbergslags, Bofors’ och
j Sandvikens paviljonger, bland de förra den kemiskt-tekniska paviljongen, grufutställningen,
skånska storindustriens paviljong samt paviljonger för en del utställare af närings- och
njutningsmedel.
Genom sina anordningar och sin plan är utställningen alltså lika öfverskådlig och
lätt att studera som den genom sitt utseende är imponerande och tilltalande. De män
som haft sig anförtrodt att ordna och leda den, ha, det märker man genast, varit väl
vuxna sitt värf och ha genom det sätt hvarpå de fyllt detsamma gjort sig väl förtjenta
om fäderneslandet.
Utställningens högste ledare och ordförande i centralkomitén för densamma har
varit h. k. h. kronprinsen, ordförande i konstutställningens afdelning h. k. h. prins Eugen
och ordförande i dess förvaltningsutskott samt derjemte dess generalkommissarie
öfver-ståthållaren friherre Tamm. Kommissarie för industriutställningen har varit grosshandlaren
Arthur Thiel, och kommissarie för konstutställningen porträttmålaren Oscar Björck.
Såsom ledamöter i centralkomiténs förvaltningsutskott ha fungerat grosshandlaren
O. Almgren, fabriksidkaren R. Almström, ledamoten af Akademien för de fria konsterna
G. O. Björck, generalkonsuln E. Fränekel, civilingenjören C. G. Norström,
öfverdirek-tören A. T. Odelberg, marindirektören J. T. Pihlgren, grosshandlaren A. Thiel,
bankdirektören K. A. Wallenberg.
Utställningens byggnadschef har varit arkitekten Karl Möller och de arkitekter
som haft främsta andelen i arbetet på dess särskilda byggnader herrar Ferdinand Boberg
och Fredrik Lilljekvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
