Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms Allmänna Telefon-Aktiebolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
É.
trådig kopparlinie af 180 kilometers längd — den längsta af bolaget utförda
— och på sin tid den längsta i Sverige, förmedels hvilken äfven telefonnätet
i Söderköping erhöll förbindelse med Allmänna bolagets nät i Stockholm. När
Strengnäs 1891 tillkom, stodo ej mindre än tretton landsortsstäder i
kommunikation med bolagets telefonnät. Dessutom hade bolaget i Söderhamn med
omnejd så tidigt som 1886 inrättat ett fristående nät och inköpte under 1888
det enskilda telefonnätet i Jönköping. Under loppet af år 1887 erbjöds
bolaget att öfvertaga ett telefonnät i Göteborg och omnejd, och då erfarenheten
från utlandet, hvarest den 24 februari nämnda år till begagnande upplåtits en
dubbeltrådig telefonlinie mellan Paris och Bruxelles, gaf vid handen, att
telefone-ring på betydliga afstånd kunde med framgång ega rum, anhöll bolaget den
4 februari 1888 hos regeringen om rätt att efter allmänna landsvägarne
uppsätta telefonledningar från Stockholm till Göteborg, Malmö och Sundsvall.
Denna anhållan blef väl efter Kgl. Telegrafstyrelsens hörande afslagen, men
torde dock halva väsentligen bidragit dertill, att Kgl. Telegrafverket vid samma
tid började anlägga interurbana telefonledningar mellan landets största städer.
Vid denna tidpunkt hade bolaget i afseende på ytvidden nått sin största
utveckling, ehuru abonnentsiffran samtidigt icke hunnit upp till mer än närmare
6,000. Bolaget hade emellertid, några gånger fått erfara, att myndigheter vid
skilda tillfällen gifvit olika tolkningar af Kongl. kungörelsen den 20 april 1883
angående förbud att utan vederbörligt tillstånd framdraga telefonlinjer å visst
slags mark, och i följd deraf ansett lämpligt att i viss mån förändra och
ombygga linierna på ett par sträckor. Under sådana omständigheter inleddes vid
slutet af år 1890 mellan Kgl. Telegrafstyrelsen och bolaget förhandlingar
angående koncession för bolaget att utan hinder af föreskrifterna i förenämnda
Kongl. kungörelse idka telefonverksamhet i Stockholm med omnejd, hvaremot
bolaget skulle afstå från anläggningar utom denna trakt. I enlighet med dessa
grunder träffades den 13 februari 1891 mellan Kgl. Telegrafverket och
bolaget ett sedermera den 1 påföljande Maj af Kgl. Maj:t gilladt aftal, enligt hvilket
bolaget för en tid af femtio år erhållit koncession angående telefonanläggningar
till platser belägna inom 70 km. från Stockholms Stortorg, hvaremot bolaget
till Kgl. Telegrafverket försålde såväl de delar af sitt Stockholmsnät, hvilka
lågo utom det koncessionerade området, som äfven de bolagen tillhöriga näten
i Jönköping och Helsingland. Genom denna öfverenskommelse inskränktes
visserligen bolagets verksamhetssfer, men bolaget vann deremot förmånen att
utan hinder af vexlande tolkningar af 1883 års kungörelse kunna koncentrera
sin verksamhet till ett område omfattande hela den trakt omkring Stockholm,
till hvilken lämpligen lärer kunna ifrågakomma att från Stockholm anordna
telefonförbindelse utan särskild samtalsafgift.
Begränsningen af bolagets verksamhet till detta koncessionsområde
bildar den tredje vändpunkten i dess utvecklingshistoria. Införandet af
underjordiska kablar kan med skäl sägas utgöra en fjerde vändpunkt. När
bolaget ansåg sig böra ombygga sitt hufvudstadsnät till dubbeltrådigt, hvarvid
svårigheter skulle möta att öfver hustaken framdraga den fördubblade massan
af ledningstrådar till endast en eller två hufvudstationer anhöll bolaget den 12
juli 1889 hos vederbörande myndighet om tillstånd att i vissa af stadens
gator få nedlägga kablar och gjorde en dylik framställning hos Kgl.
Jernvägs-styrelsen beträffade jernvägeris område mellan centralstationen och tunneln
under Södermalm. Under afvaktan på utgången af dessa ansökningar
konstruerade bolaget under 1890 en kabeltrumma af cement, en konstruktion, som
sedermera med en ringa förändring kom till användning i rikstelefonens
underjordiska hufvudstadsnät. Bolagets ansökan hos Kgl. Jernvägsstyrelsen afslogs
emellertid och stadens myndigheter framsköto slutpröfningen af bolagets ansökan
så att bolaget, innan ärendet afgjordes, föranleddes ingifva ännu en ansökan
beträffande kablar i åtskilliga andra gator. Dessa båda ansökningar beviljades
slutligen, men dervid fogades sådana vilkor, att bolaget ansåg ogörligt att begagna
sig af den gifna tillåtelsen. Det ingick derför ånyo den 28 okt. 1893 till
stadsfullmäktige med ansökan i samma syfte, hvilken ansökan bifölls mot
vilkor, att bolaget förband sig, att till staden erlägga en årlig afgift af 1 kr. 50
öre pr längdmeter kabeltrumma. I följd häraf nedlade bolaget under 1895
en trumma af 1510 m. längd med utrymme närmast hutvudstationen för 87
kablar, hvardera innehållande 200 dubbellinier, från hufvudstationen till norra
och vestra delarne af Norrmalm.
Under innevarande år (1896) har detta arbete fortsatts, så att
derun-der nedlagts 3,320 m. kabeltrummör. Dervid har en gren (för 38 kablar)
nedlagts från Hötorget till Kungsholmen. En annan trumma (för 76 kablar)
går från hufvudstationen genom Norra Smedje- och Hamngatorna till
Östermalm och Blasieholmen. Samtidigt nedläggas också diverse smärre cementrör
för endast 7 kablar — för dessa rör erlägges endast 50 öre årligen pr
längdmeter — till en sammanlagd längd af 1855 m.
Detta storartade underjordiska system, som möjliggör framdragande af
ledningar för ända till 50000 abonnenter, kommer att under den närmaste
framtiden fortsättas och afslutas.
Bolaget har alltjemt på det tekniska området skyndsamt och, såsom af
det föregående delvis synes, oftast först inom landet tillämpat de nyaste och
bästa uppfinningarna på telefoniens område. Det har derjemte städse användt
apparater och annan materiel af yppersta slag och om möjligt, af svensk
tillverkning. Många detaljer hafva blifvit uppfunna och förbättrade af bolagets
ingeniörer. Herr L. M. Ericsson har tillverkat alla telefonapparater och i
början äfven stationsinredningen. På senare tiden har bolaget å egna verkstäder
utfört såväl ombyggnaden af de gamla vexelborden, som tillverkningen af nya
sådana, jemte alla reparationer.
Såsom ordförande i styrelsen hafva fungerat Kommendören vid Kgl.
Flottan F. Didron, från bolagets bildande till sin död 1886, och
Generallöjtnanten G. R. Abelin, från 1887. Verkställande direktör och öfveringcniör
i bolaget är sedan bolagets bildande ingeniör H. T. Cedergren. I bolagets
tjenst voro under första året anstälda omkring 60 personer. Året derpå ökades
personalen till dubbla antalet, hvilken ökning sedan alltjemt fortgått, så att
personalen nu (den 1 juli 1896) uppgår till ett antal af cirka 460.
Ingeniörs-byråns och kontorens personal samt telefonisterna åtnjuta årligen semester.
För sina ingeniörer och liniearbetare har bolaget bildat en
olycksfallsförsäkrings-fond. Endast ett olycksfall med dödlig utgång, har hittills inträffat.
Aktiekapitalet var från början bestämdt till minst 90,000 och högst
450,000 kronor. Till följd af bolagets snabba och storartade utveckling har
aktiekapitalet emellertid under de gångna åren suceessivt ökats så att det för
närvarande utgör 900,000 kronor. De nyutgifna aktierna hafva alltid
öfver-tagits af förutvarande aktieegare, hvilka haft företrädesrätt dertill och har det
hvarje gång utsläppta beloppet alltjemt blifvit flere gånger öfvertecknadt.
Utdelningen har under alla år utgjort det högsta i bolagsordningen bestämda
beloppet eller 8 procent.
Abonnementsafgiften faststäldes vid bolagets bildande till roo kronor
pr år för direkt ledning. Denna låga afgift var emellertid på telefonväsendets
dåvarande ståndpunkt möjlig endast så länge nätet omfattade ett mindre antal
abonnenter, då kostnaderna för stationernas anordnande och betjenande växer
proportionsvis hastigare än abonnentantalet. Derför bestämdes också redan
från början, att, derest abonnentantalet skulle komma att öfverstiga 1,500,
årsafgiften skulle höjas med 25 kronor. Detta inträffade redan under följande
året, 1884, då afgiften alltså bestämdes till 120 kronor, hvilken afgift derefter
bibehölls till 1893 års slut. Då nedsattes den åter till 100 kronor för att år
1895 ytterligare nedsättas till sitt nuvarande belopp, 80 kronor pr år.
Samtidigt bestämdes, att de abonnenter, som önskade i katalogen betecknas med
en stjerna framför numret, derför skulle erlägga 20 kronor årligen. Stjernan
innebär nämligen den fördelen, att abonnenten kan fritt anropas af abonnenter
med begränsad fri samtalsrätt utan att afräkning i det sådana abonnenter
med-gifna antalet fria samtal eger rum. Härigenom har således utväg beredts
handlande, handtverkare och andra att mot en rimlig kostnad erhålla fördelen
och behaget, att samtal till dem kunna fritt och obegränsadt påkallas (äfven
från alla s. k. bostadstelefoner).
Årsafgiften för enkelt kombinered ledning är 60 kronor. Motårsafgift
af 36 kronor utlemnas s. k. bostadstelefoner med begränsad fri samtalsrätt.
Sådan abonnent eger fri samtalsrätt till alla stjernabonnenter samt dessutom
rätt till 100 samtal i qvartalet med öfriga abonnenter. För öfverskjutande
samtal erlägges 10 öre.
Antalet abonnenter och telefonister hos bolaget synes af följande tabell.:
Vid slutet af år Antal abonnenter Summa Antal tele- fonister
Stockholm Stockholm
>883 75’ 785 27
1885 2,816 348 3,’64 84
1890 5,118 787 5.905 124
‘895 9.694 12,008 240
Antalet abonnenter den i s sptember 1896 u gjorde 3,417. Längd
af ledningarne utgjorde:
Vid km.
slutet Inom Summa
af år Stockhol
1883 ’.495 20 ’,615
1885 3,068 81 4,249
.890 8,’53 ">"9
*895 11,809 10 19,619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
