- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 1 /
123

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vesterås Mekaniska Verkstads Aktiebolag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Vesterås Mekaniska Verkstads
Aktiebolag.





Bland vårt lands mekaniska verkstäder, särskildt i fråga om tillverkningen af landtbruksinaskiner, intages en af de förnämsta
plät-a af det etablissement, hvars namn läses här ofvan: Vesterås
mekaniska verkstad.

Det bolag, som alltifrån affärens början varit dess egare, Vesterås
mekaniska verkstads aktiebolag, bildades 1874, och kort derefter började det sin
verksamhet.

Sedan den första verkstadsbyggnaden blifvit uppförd och försedd med
nödiga maskiner tog nämligen denna sin början våren 1875, då första
gjut-ningen gjordes i maj. Vid den kort derpå börjande slåttermaskinssäsongen
kunde fabrikatet redan utsläppas i marknaden.

Första åren inrymdes i förenämndä verkstadsbyggnad såväl maskin-,
snickare- och smidesverkstad, som äfven gjuteri, ångmaskin och kontorslokaler,
men med affärens utveckling hafva tid efter annan vidtagits åtskilliga utvidningar.

Efter inköp af åtskilliga närliggande tomter och tomtdelar fick
verk-stadsområdet slutligen år 1880 det utseende det nu har. Gången deraf var
följande: Särskild målareverkstad uppfördes, sedan det hus, hvari den förut
varit inrymd nedbrunnit, 1879. År 1883 uppbyggdes särskild
snickareverkstad, hvilken byggnad äfven inrymde en större blocksåg, hvilken dock
sedermera, 1888, flyttades till en nyuppförd sågbyggnad. Den del af
snickareverk-stadens hus, som förut varit upptagen af denna såg, apterades nu till
plåt-slagareverkstad för tillverkning af ångpannor, vattencisterner o. d. För
ytterligare utvidgning af snickareverkstaden uppbygdes 1889 ett hus i två
våningar, och samma år uppsattes ett magasin för inrymmande af smärre färdiga
maskindelar. Skrot- och sliphus samt ytterligare ett magasin för upplag
uppsattes 1890. Särskild byggnad för tvenne nya kupolugnar uppfördes 1892.

Kraftbehofvet, ständigt ökadt i proportion till verkstädernas utvidgningar,
tillgodosågs i början af en ångmaskin och sedermera till 1890 af denna och en
större jemte en lokomobil för sågen och en mindre ångmaskin för den redan
1887 uppsatta elektriska belysningen. Önskvärdheten af ökad krafttillgång och af
dess åstadkommande på mera ekonomiskt och tidsenligt sätt gaf emellertid
anledning till anskaffande af en större ångmaskin för hela kraftbehofvet och kraftens
öfverförande medelst elektricitet till de olika verkstäderna. För detta ändamål
uppsattes 1890 en ny af verkstaden tillverkad compound kondenseringsmaskin
om 60 eff. hkr., som genom vanlig transmissionsledning drager
maskinverk-stadens arbetsmaskiner och fläktar till smedja och gjuteriet samt dessutom en
dynamomaskin på c:a 46 eff. hkr., tjenande som generator för den erforderliga
elektriska strömmen. Denna ström användes dels till den direkta belysningen
och laddning af ackumulatorbatteriet, dels till att draga fyra stycken
elektro-motorer, förlagda i snickare och plåtslagareverkstaden, sågen, sliphuset och
hissen i gjuteriet om resp. 11, 16, 7 och 3 eff. hkr. Verkstaden är sålunda den
första inom landet, som anordnat permanent kraftöfverföring medelst elektricitet.

Beträffande verkstadens tillverkningar ha hufvudtillverkningarna under
hela dess verksamhet utgjorts af slätter- och skördemaskiner, hvarmed affären
börjades. Tillverkning af mindre landtbruksmaskiner och reparationer af allt
hvad dertill hör upptogs samtidigt, hvarjemte så småningon kom tillverkning
af pumpar och delar af pumpanläggningar. Redan andra året, 1875, börjades
tillverkning af såningsmaskiner och 1880 af hästrefsor af amerikansk modell.
1887 gjordes början med åtskilliga arbeten åt Vesterås stads vattenledning,
för hvilken verkstaden fortfarande är entreprenör. 1888 tillkom tillverkning af
ångpannor och ångmaskiner.

Till dessa tillverkningar kornmo vidare anläggningar af mejerier,
torf-ströfabriker, sågverk och allehanda reparationsarbeten och andra tillfälliga
beställningar.

Hvad omsättningen beträffar, framgår dess utveckling af följande siffror:

1875 var verkstadens totalomsättning 50,000 kr.; 1880 hade den redan
stigit till 175,000, var 1885 250,000, 1890 öfver 400,000 och har nu gått
upp till 475,000 kr.

Tontalet vid verkstaden tillverkadt gjutgods var 1875 50 och uppgick
1890 till öfver 325 tons.

I aflöningar utbetalades 1875 ej fullt 70,000 kr. och 1890 öfver
100,000 kr.

Omsättningen af slätter och skördemaskiner samt hästräfsor har icke
företett andra fluktuationer, än som betingats af de olika skörderesultaten och
varierande konjunkturer inom landtbruket. Af såningsmaskiner tillverkades
1876 endast bredsåningsniaskiner, hvilka dock först 1878 såldes i nämnvärd
mängd. Efter att år 1877 hafva omsatts ända till 171 st., gingo bredså-

’ningsmaskinerna hastigt ned ända till år 1882, hvarefter de helt och hållet
ut-gingo ur marknaden för att alldeles lemna rum för rad- eller kombinerade
rad-och bredsåningsniaskiner. Under början af 1880-talet höll omsättningen sig
häraf mycket låg och var 1886 lägst. Orsaken till detta förhållande var att söka
kanske niest i att jordbrukarne ej ännu gjort sig tillräckligt förtrogna med
maskinernas användande, så att radsåningsmetoden för en kortare tid kom i
misskredit. Genom förbättringar af den ursprungliga amerikanska modellen
såväl i billames form och i utmatningens reglering som i möjligheten att
medelst en nyuppfunnen lättapparat kunna efter behof tillräckligt grundt nedmylla
utsädet samt kanske icke minst genom den större erfarenhet, jordbrukarne så
småningom uppnådde, har förtroendet för dessa maskiner dock nu i hög grad
ökats. Omsättningen har också sedan varit i ständigt stigande och
uppgick 1893 till 438 stycken.

Sedan verkstaden sålunda under sin verksamhet betydligt utvidgat
sina lokaler och sin omsättning har dess anseende jemväl varit i stigande,
så att den bland inhemska verkstäder för tillverkning af landtbruksmaskiner
numera otvifvelaktigt intager en af de främsta platserna. Om detta anseende
bära de många heders- och första pris vittne, hvilka på alla utställningar,
hvari verkstaden deltagit, kommit den till del. Den har bl. a. erhållit
följande pris:

I Sverige: Vid allmänna svenska Iandtbruksmöten: i Norrköping 1876,
i Malmö 1881, i Stockholm 1886, i Göteborg-1891.

Vid Södermanlands, Vestmanlands och Nerikes Kongl. hushållningssällskaps
Iandtbruksmöten: i Eskilstuna 1878, i Örebro 1883, Vesterås 1889.

Vid vestra Sveriges Iandtbruksmöten: i Jönköping 1878, i Borås 1880.

Vid allmänna norrländska landtbruksmötet i Sundsvall 1882,

samt hushållningssällskaps Iandtbruksmöten en mängd.

I Utlandet: Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Östetrike,
Argentinska republiken.

Verkstadens specialitet är alltjemt dess landtbruksmaskiner, af hvilka
framför allt dess radsåningsmaskiner af 1896 års förbättrade modell, dess
sjelf-afläggande skördemaskin, dess slåttermaskin Aros samt dess hästräfsor af
tigermodellen tillvunnit sig anseende ej mindre för sin prisbillighet än sin soliga
och praktiska konstruktion. Den tillverkar dock, som sagdt, äfven en mängd
andra fabrikat. Den man, som allt från afiärens grundläggning ledt den till den
utveckling den nu har erhållit, är dess verkställande direktör Oscar Fredrik Wijkman.
Han föddes den 6 dec. 1841 vid Hellefors bruk i Södermanland, der hans fader
varit brukspredikant och skollärare åren 1834—1878. Vid 13 års ålder erhöll han
anställning som tillfälligt biträde hos en landtmätare. 1856 den 7 maj lemnade han
föräldrahemmet och erhöll fast anställning hos Johan Thermtenius i Torshälla, en af
den tidens största tillverkare af landtbruksmaskiner och byggnadssmiden. Hans
håg och fallenhet låg emellertid ej åt kontorsgöromålen, hvarför han tillbragte
mången natt och nästan hvarje ledig stund i verkstäderna för inhemtande af
insigter uti alla förekommande arbeten samt teorierna derför. Detta
uppmärksammades ock af hans chef, som lät honom utbyta den fasta kontorsplatsen
mot biträdande sådan på verkstadsafdelningen. 1859 den 1 november tillträdde
hr W. verkmästarebefattningen med fullt ansvar för ledningen af en
arbetspersonal på c:a 70 man och innehade den till 1867. Han anlade och förestod
derefter en skopliggfabrik vid Hallstahammars bruk i Vestmanland till 1872;
tillträdde den 1 nov. samma år verkmästarebefattningen vid nämda bruk och
förestod all tillverkning af smiden, jem och plåt vid valsverken och utförde
alla byggnader, hvaribland kunna nämnas alla hus och vattenbyggnader för
dervarande bultfabriks anläggning.

1874 bildade han jemte ingeniör V. Svalin Vesterås mek. verkstads
aktiebolag. Såsom verkställande direktör har hr Wijkman under hela tiden
förestått denna affär.

Jemte sitt arbete der utöfvar han ock i öfrigt en storartad ock
gagnande verksamhet. Sålunda är han i sin hemstad Vesterås ledamot af
stadsfullmäktige, vice ordförande i drätselkammaren, ledamot i en mängd komitéer,
såsom för vattenledningens anläggande, reglering af vattenfallet i Svartån och
ombyggnader af dammar och vattenverk, folkskolehusbyggnadskomitén, v.
brandchef m. ni., ordförande i styrelsen för Allmänna svenska elektriska aktiebolaget,
Tobaksfabriksaktiebolaget A. T. Sundin & C:o, ångfartygsbolaget Aros, Vesterås
nya drittelfabriksaktiebolag ledamot af Gaslysningsaktiebolagets styrelse samt
i styrelsen för byggnadsaktiebolaget Vestmania.

Riddare al Vasaorden blef han den 1 december 1894.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/1/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free