- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 1 /
237

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktiebolaget Gellivare Malmfält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Aktiebolaget Gellivare
Malmfält



När utan allt intresse för turisten och en beskrifning på den
ndan faller utom ramen för min handbok, säger i sin >
pålit-handbok öfver Sverige och Norge Btedeker, Han egnar
af de 360 sidor boken omfattar åt Norrland summa 3 —
och dermed är väl han själf belåten.

Bland dem, som något bättre känna vårt framtidslands värde och
betydelse, torde belåtenheten med omdömen af dylikt slag vara något mindre.
Icke minst för vår industri är Norrland med sina outömliga grufvors
rikedomar, sina väldiga skogars skatter och sina elfvars och strömmars oerhörda
kraftkällor den landsända, som är mest betydelsefull och mest löftesrik,
isynnerhet nu, sedan ej som för blott få år tillbaka, de största rikedomarne deruppe
ligga i främlingars händer utan tack vare svenske mäns offervillighet och
energi återbördats åt fosterlandets söner.

Främst bland de vidder som på detta sätt återvunnits för svensk
företagsamhet och svenskt kapital, stå de malmfält som tillhöra det bolag,
hvars namn läses här ofvan: Gellivare, det ljudande eller klingande berget,
som namnet öfverflyttadt från lapparnes språk till vårt eget betyder. Under
många och långa år voro dess rikedomar som så mycket annat i Norrland
i främlingars händer. Men nu är det, dess bättre, åter svenskt.

För att ge något begrepp om det värde det eger att bergets skatter
åter kommit i svenska händer torde främst böra nämnas några ord om det )
sjelft. Doldt bakom skog och myr ligger det öfver 200 kilometer från kusten |
just der man ur den stora skogsregionen kommer in i sjöregionen. Väl en I
mil i längd sträcker det sig i S-form från öster till vester cirka 7 kilometer
norr om Gellivare kyrkoby.

Man kan göra sig en ungefärlig föreställning om hvad värde berget
representerar, eller man kan snarare ej göra det, ty tanken nästan hissnar
dervid, .om man vet, att det ofvan jordytan har en medelhöjd af cirka 600
fot, och vidare hört, att enligt officiell uppgift, man med en brytning af 1
million tons malm -om året för hvart år närmar sig jordytan med endast 1
fot. I sexhundra är alltså kunna vi der uppe bryta en million tons malm
årligen, innan vi komma ner till jordytan. Och hvad är det för malm man
der vinner? blir nästa fråga. Helt enkelt den yppersta jernmalm man gerna
kan önska sig.

Önskar konsumenten fosforfri malm, fins t. ex. i Kungsgrufvan i det
söder om hufvudberget liggande Kaptenslagret malm som endast innehåller
o,oo57 proc. fosfor, och ju djupare ned man kommer, dess renare blir, efter
livad de allra nyaste undersökningarne visa, malmen, tills den slutligen blir
lika fosforfri som den bästa Dannemoramalm.

iften numera, när man fått klart för sig, hvilket värde fosforhalten
har, genom den roll apatiten spelar som gödningsämne, är det icke alls sagdt,
att konsumenten vill ha fosforfri malm. Tyskarne ha vunnit plumpa pengar
de på att köpa vår fosforhaltiga malm och sedan, då de, tack vare nya
separationsmetoder, frånskildt det rena jernet, sända oss tillbaka Thomasslaggen
som gödningsämne. För konsumenter, hvilka önska dylik malm, fins det i
det stora bergets vestra del, i grufvan Mars uppe på Välkommans kulle,
malm som innehåller ända till 3 ’/- proc. fosfor. Dessutom finnas gångar
med ren apatit.

Utom sitt värde i fråga om fosforhalt har malmen äfven det före- |
trädet, att den är så jernrik, att det fins malm der uppe som håller ända
till 69 procent jern.

Efter två sekel af uppoffrande fosterlandskärlek och felslagna
förhoppningar har nu omsidor det målet vunnits att göra dessa skatter tillgängliga
och bringa dem i svenska händer. Gellivaras malmer äro icke längre sagans |
oåtkomliga skatter. Efter en af i landets grufindustri mest sakkunnige
uppgjord plan brytas Gellivaramalmerna och utföras i verldsmarknaden med samma
regelbundenhet, som låge de icke ofvan polcirkeln utan midt i ett af modern
industri länge sedan intaget område.

Bland de namn, som oskiljaktigt förenat sig med Gellivare malmbergs
utvecklingskistoria intager bergsrådet, friherre S. G. Hermelins ett af de för-

nämsta. Denne man, som i fråga om betydelsen af Norrbotten och dess
naturliga tillgångar visade en framsynthet, hvilken först vår tid förstått att
tillbörligen uppskatta, arbetade med okufvad energi på exploiterandet af
Gelli-vares malmförråd, och uppgaf detta arbete först sedan erfarenheten klart visat
att framgång i arbetet då icke stod att vinna. Hindret utgjordes för honom
liksom för hans närmaste efterföljare — Widmark, Torell, Guiruelius och
Gellivare Aktiebolag — af bristen på lämpliga samfärdsmedel. För transporten
af malmen den omkring 20 å 21 mil långa vägen från Malmberget till Luleå
erbjöds på friherre Hs tid endast renslädar; och att, äfven på en tid då
jernet var mångdubbelt dyrare än nu, grufindnstrien vid Gellivare under
dylika förhållanden icke skulle kunna existera torde af en hvar lätt inses.

Den för Norrbotten varmt intresserade och i dess förhållanden djupt
initierade landshöfdingen //. A. Widmark fäste sedan uti embetsskrifvelse
af den 10 Jan. 1874 Kongl. Majt:s uppmärksamhet på Norrbottens gömda
rikedomar samt sättet för deras åtkommande och kan härigenom anses hafva
gifvit uppslaget till en ny a;ra för Gellivare. Ty genom Widmarks initiativ
åvägabragtes den fullt vetenskapliga, högst förtjenstfulla undersökning af
Gellivare och öfriga andra kända Norrbottniska malmberg, som på nådig
befallning år 1875 verkställdes utaf en särskild, åf chefen för Sveriges geologiska
undersökning professor O. Torell ledd kommission, hvilkens arbete blef af
grundläggande betydelse för hela den Norrbottniska grufindustrien. De för
grufvornas bearbetande intresserade hafva nämligen genom hans arbete, hvars
resultat offentliggjordes, erhållit en fast basis för sina blifvande operationer.

Uti sin ofvanberörda underdåniga hemställan berör landshöfding
Widmark vigten af en trafikled från det isfria vesterhafvet vid Ofoten i Norge tvärs
öfver Norrbotten, berörande de stora malmbergen Luossavara och Kirunnavara
samt Gellivare, till Luleå. Chefen för Sverges geologiska undersökning professor
Torell framhåller ock i sin ofvannämda berättelse öfver nyssnämnda
kommissions arbete lämpligheten af denna sammanbindningsbana. Utländska
kapitalisters intresse, redan förut väckt genom uppgifterna om de stora
malmtillgångarne i Norrbotten, tog sig nu uttryck i handling. Gellivare
inköptes af ett hufvudsakligen af engelske delegare bestående bolag, kalladt
Gellivare Aktiebolag, och för ett engelskt bolags räkning utverkades hos
Kongl. Maj:t är 18S2 koncession å jernväg från Luleå till Ofoten å den af
Widmark och Torell utpekade sträckningen. Ehuru detta bolag disponerade
öfver stora resurser och af den svenska staten erhöll verksamt understöd
såsom genom upplåtelse på billiga vilkor af den efter jernvägslinien växande
skogen m. m„ ledde dock upprepade misstag i fråga om administrationen
af såväl jernvägsföretaget som grufindustrien till bolagens tillbakagång. De
af de svenska och norska regeringarna uppstälda vilkoren för koncessionen
uppfylldes icke, grufvorna sonades och det hela syntes vilja afstanna. Då
beslöto fosterländskälskande män att pröfva om icke svenska krafter skulle
kunna uträtta hvad utländska ej mägtade. Uppslaget härtill gafs af dåvarande
öfverstelöjtnanten Carl Otto Bergmän, som i sitt namn inmutade de flesta
grufvorna samt i förening med konsul Gustaf Emil Broms öfvertog
grufbryt-ningen. Snart härefter väcktes i svenska riksdagen förslag om inköp för
statens räkning af den i det närmaste färdigbyggda bandelen från Luleå till
Gellivare. Förslaget bifölls, köpet kom till stånd och ungefär samtidigt
bildades för grufvornas ändamålsenliga bearbetande Aktiebolaget Gellivare
Malmfält, i hvars hand grufhandteringen utvecklat sig på ett sätt, som
vittnar stort om ledarnes förmåga och handlingskraft.

Storleken af bolagets brytning utvisas af följande tablå öfver den å
statsbanan åren 1892—1895 nedfraktade malmen, som utgjorde:

år 1892................175,187 tons

1893.................306,315 »

* 1894................618,283

1895.................615,610

Efter nedsprängningen >skrädes» eller sorteras malmen med största
noggranhet, hvarefter den nedforslas till Svartö lastplats, belägen invid Luleå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:35:21 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rhasvindus/1/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free