Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- F. H. Kockums Tobaksfabriks-Aktiebolag, Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F. H. Kockums
Tobaksfabriks-Aktiebolag, Malmö.
I början af 1500-talet fördes de första tobaksplantorna från Amerika
till den Pyreneiska halfön. Derifrån utbredde sig bruket att använda
tobak hastigt öfver den civiliserade verlden. I Frankrike gjorde det
sitt intåg i midten, i Italien mot slutet af århundradet och i Tyskland
under trettioåriga krigets dagar. Ungefär samtidigt begynte man äfven i
Norden att «dricka tobak» såsom det på samtidens språk hette. 1629
befinnes denna sedvänja införd bland studenterna i Upsala.
På samma gång tobaken blef en alltmera eftersökt vara, blef
emellertid handeln derrned af regeringen i Sverige liksom Europas öfriga länder
monopoliserad och öfverlemnad åt vissa privilegierade kompanier. 1662
gjordes försäljningen af tobak i Sverige till ett regale och utarrenderades för
kronans räkning. 1685 lemnades handeln åter fri, och först från och med det
följande århundradet kan man tala om en inhemsk tobaksindustri.
Till de städer, som gått i spetsen för denna, hör Malmö, der rikets
första tobaksfabriker anlades och de första odlingarne af tobak foretogos.
Till Malmö hade i slutet af 1600-talet inflyttat en holländsk köpman,
Frans Suell. Den 30 april 1726 upplästes i magistraten hans ansökan till
kommerskollegium om att i Malmö få anlägga en »tobaksmanufaktur» och
redan den 26 juli samma år erhöll han privilegium härpå. Händelsen ville,
att samma dag äfven ett annat privilegium i lika syfte blef gifvet: det var åt
tyske köpmannen Diedrich Söllscher. På en gång erhöll Malmö alltså två
tobaksfabriker. Det var det första uppslaget till en storartad industri.
Om de båda fabrikernas första öden är så godt som ingenting kändt.
Emellertid torde, af allt att döma, Frans Suells ekonomiska ställning redan
från början ha varit i viss mån rubbad och hans fabrik icke heller under de
första åren ha tagit något större uppsving. Detta har man, som det synes,
att räkna först från året 1741 då de Suellska och Söllscherska privilegierna
sammanslogos och med dessa jämväl förenades ett 1733 för den svenske
handelsmannen Mathias Morsing utfärdadt. Derigenom grundlades det s. k.
»tobaksmanufakturiet», och hela denna industri blef samlad på en hand. Under
den tid detta var förhållandet, var fabriksverksamheten i ständigt
framåtskridande. I synnerhet bidrog härtill Frans Suells son, Niclas Suell, som redan
vid midten af 1740-talet öfvertog »manufakturiets» ledning. Tobaksverket
som var inrymdt i huset n:r 341 vid Adelgatan, drefs 1758 vid tvenne bord
af sammanlagdt 14 arbetare. Tillverkningen utgjordes af 14,420 skålp.
karduser 14,830 skålp. rullar och 12,800 skålp. brickor. Värdet häraf
beräknades till 8,817:4 daler silfvermynt. 1763 hade försäljningssumman å vid
fabriken tillverkad tobak stigit till 9,362:16 daler silfvermynt.
Det råämne, som under dessa år användes af tobaksfabriken, utgjordes
till största delen af i stadens närmaste omnejd vuxna tobaksblad. Utländsk
införsel var vid denna tid ringa. Tobaksodlingen, som alltsedan 1730-talet
vunnit en betydande utbredning i Skåne, hade i Malmötrakten införts af en
italienare, gästgifvare till yrket, vid namn Vanino. 1739 började tobaksodlmg
drifvas äfven af tobaksspinnerierna. Redan tre år senare har det nått en sådan
utsträckning, att kommersekollegium ser sig i stånd att förbjuda intressenterna
i »manufakturiet» att införa tobaksblad från Tyskland. Export egde också
rum i Malmö under hela senare hälften af 1700-talet. Tobaksodlingen fortfor
ännu in i det nittonde århundradet och var vid dess början ganska betydande.
De 1741 till ett bolag förenade fabrikerna bestodo som bolag till 1764.
Några år förut hade Niclas Suell aflidit. De sämre konjunkturerna och svårigheten
för arfvingarne att sköta hans vidlyftiga affärer gjorde, att bolaget upplöstes.
Alla tobaksmanufakturiets tillhörigheter blefvo å offentlig auktion försålda, den
4 och 5 juni s. å. Af privilegierna inköptes vid detta tillfälle det Morsingska
för tobaksspinnaremästaren Henric Laurentius’ räkning, det Söllscherska af
handelsmannen Forsman och det Suellska af handlanden, sedermera
borgmästaren Henric Falkman. Gården, hvari spinneriet drifvits, öfvertogs af den bekante
Haqvin Bager, de närmare 6 tunnland omfattande plantagerna af handlanden
Thomas Mandorff.
Rättigheten att i Malmö idka tobakstillverkmng var sålunda ånyo fördelad
på tre händer. Emellertid begagnade sig endast två af
privilegiinnehafvarne Falkman och Laurentius af sin rätt. Det Morsingska privilegiets
innehafvare efter 1764, Henric Laurentius, antog namnet Fremling. 1787
öfverläts fabriken på sonen Marcus Fremling, som innehade den till 1804, då den
öfvertogs af handlanden Nils Falkman. Denne innehade den till 1821, då
firman Faxe och Riber blef egare deraf. 1825 nedlades fabrikens verksamhet.
En större och rikare utveckling än den Morsingska nådde den Suellska
fabriken. Den närmaste tiden efter det Falkman öfvertagit densamma
gingo emellertid affärerna, icke minst på grund af de sämre konjunkturerna,
ganska illa. Han hade 1762 trädt i äktenskap med föregående egarens
hustru, och det var först sedan han upptagit styfsonen, Frans Suell, i affären
och med honom ingått bolag, som en förändring till det bättre inträdde.
Frans Suell var i besittning af en gedigen bildning, delvis förvärfvad
genom studier vid universitetet i Lund, delvis under utländska resor. Hans
öfverlägsenhet gaf sig tillkänna i allt, hvad han företog.
Det var år 1771 som Frans Suell inträdde som delegare i den
Suellska tobaksfabriken. Bristerna afhjelptes, och de utvecklingsmöjligheter, som
förefunnos, togos i anspråk. Några siffror visa bäst det hastiga uppsving
fabriken nu tog. År 1770 voro 13 man anställda. Arbetet förrättades
med två karfmaskiner och vid ett bord, tillverkningen utgjorde 3,800
skålp. Fyra år senare funnos i fabriken 7 karfvar utom en mängd andra
maskiner för tobaksberedning, antalet arbetare hade stigit till 42
personer och tillverkningen utgjorde 74,540 skålp. Snart var också den Suellska
fabriken utan gensägelse stadens förnämsta industriella företag. Redan 1784
hade den årliga produktionen nått till 179,387 skålp., hvilkas försäljningsvärde
utgjorde icke mindre än 17,938 rdr. Dessa summor äro i det följande stadda
i ständigt stigande. År 1800 fabriceras 345,314 skålp. tobak till ett värde
af 34,713 rdr. 38 sk., och fabriken sysselsätter då icke mindre än 1 gravör,
1 stämpeltryckare, 51 arbetskarlar och 49 gossar.
Då Suell 1817 bortgick, stod fabriken i ett flor, om hvilket han väl
knappast kunnat drömma, då han mottog ledningen deraf. Årliga inkomsten
utgjorde då 84,016 rdr. Efter Frans Suells död sköttes tobaksfabriken någon
tid för sterbhusets räkning och öfvertogs sedermera af hans svärson,
handlanden Lorens Kockum, för hvilken kommersekollegium den 21 november 1821
utfärdade privilegium. Den korta tid, denne stod i spetsen för fabriken,
gynnades företaget emellertid föga af lyckan, och först sedan den, efter hans död
1825, i augusti öfvertagits af sonen, den insigtsfulle och driftige affärsmannen
Frans Henrik Kockum, började så småningom det forna välståndet att åter
inträda. Fabriken var nu, sedan alla de öfriga från förra århundradet
stammande nedlagt sin rörelse, utan medtäflare. Tillverkningssummorna stego till
en förut ouppnådd höjd och antalet af de arbetare, som sysselsattes vid
fabriken, utgjorde en icke obetydlig del af stadens lägre befolkning. 1825 — eller
det år Frans Henrik Kockum tillträdde sin befattning såsom chef för den
Suellska fabriken — tillverkades å denna endast 75,363 skålp. tobak till ett
värde af 15,824 rdr. 8 sk. och arbetarnes antal var endast 50. Tolf år senare
har fabrikens tobaksproduktion nått till 240,586 skålp., i penningar
motsvarande ett belopp af 61,130 rdr. och arbetarne äro vid samma tid 140. Ett
decennium senare är den Suellska fabriken den tredje i riket och 1864
uppges i kommersekollegii berättelse, att dess tillverkning belöper sig till 495,000
skålp. tobak. Åsatta värdet var 442,633 kronor.
Den glänsande utveckling affären under Frans Henric Kockums ledning
sålunda genomgick, fortfor äfven efter hans död, då arfvingarne gemensamt
öfvertogo fabriken under namnet: »Frans Henrik Kockums Tobaksfabriks-
aktiebolag». 1879 utgjorde dess tillverkning af tobak och snus 725,000 skålp.
hvilka uppskattades till 797,000 kronor. Hafva också dessa summor under
de följande åren, delvis på grund af en allt starkare konkurens, något sjunkit
har det dock aldrig varit i mera väsentlig grad. Ännu i dag är den Suellska
fabriken det främsta tobaksetablissementet i Malmö.
Ensam i sitt slag såsom under så många föregående årtionden står den
emellertid icke längre. Sedan ganska lång tid tillbaka äro i Malmö äfven andra
tobaksfabriker i verksamhet. 1893 funnos icke mindre än 12 tobaksfabriker der.
Värdet af dess tillverkning uppgick 1893 till kr. 537,894: 98. År 1895
tillverkades 187,438:6 kg. tobak och snus och circa 3½ millioner cigarrer till
ett nettovärde af kr. 629,962: 80.
Fabriken, som är inrymd i en präktig, efter nyaste tidens behof inredd
trevåningsbyggnad, sysselsätter nu två mästare, samt mellan 3 och 400 arbetare.
Bolaget, som nu eger densamma, bildades 1866 och har ett aktiekapital
af 800,000 kr. Disponenter äro herrar L. P. och F. H. Kockum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/1/0249.html
