Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- August Hoffmans Pianofabrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August Hoffmans Pianofabrik.
Pianoindustrien har, som bekant, ej synnerligen många representanter
i vårt land. Den har emellertid några och bland dem ett par af
verkligt framstående rang. Af dem är en den gamla Stockholmsfirman
Aug. Hoffmann, som alltjemt har sin fabrik på samma ställe, der den under
snart ett sekel varit, i det gamla Sparreska fideikommisset n:o 50 Regeringsgatan.
Fabriken har, som häraf synes, gamla anor. Under sin nuvarande
firma sträcker den sig väl ej längre tillbaka än till 1850-talet, men under annan
egare existerade den redan vid början al detta, möjligen slutet af förra seklet
vid klavecinens och klaverets i tekniskt afseende ännu relativt outvecklade tid.
Under detta århundrades första hälft innehades fabriken af två i vår
instrumentmakarekonsts annaler högt skattade män, fabrikörerna Söderberg, far
och son. Efter den yngre Söderberg öfvertogs den 1859 af den hit från
Tyskland inflyttade instrumentmakaren Aug. Hoffmann.
Denne var född 1827 i Neu Gersdorf i Sachsen och hade, när han
kom hit till Sverige, en lång och vexlingsrik bana bakom sig. Sitt yrke hade
han lärt dels under tre vandringsår i Tyskland, Österrike och Ungern dels och
framför allt hos Breitkopf & Härtel i Leipzig, der han var kamrat bl. a.
med pianofabrikationens sedan erkände främste storman, den äldre Steinway.
Det var en ej mindre politiskt än konstnärligt rörlig och lifaktig tid under
hvilken Hoffmann växte upp, 1840-talets Sturm und Drangjahr i Tyskland.
Han greps också sjelf lifligt af dess rörelser. Under oroligheterna i Dresden,
då bl. a. Richard Wagner gjorde sitt försök att spränga dess operahus i
luften, var också Hoffmann med. Han deltog personligen i barrikadstriderna och
blef under dessa till och med sårad af en granatskärfva i benet, ett sår,
hvaraf han sedan under hela sitt lif led men, och blef jemte många andra
satt på de proskriberades lista. Detta gjorde att han måste lemna sitt
fädernesland. Att han derifrån kom att styra kosan till Sverige berodde på, att
han hit inkallades af den då högt ansedde pianofabrikanten Sätherberg i
Karlshamn, en broder till skalden. Hos honom qvarstannade han dock ej länge,
utan återvände, när de politiska lidelserna der lagt sig, än en gång till
Tyskland. Der stannade han dock ej länge qvar utan lemnade det åter snart, denna gång
för att på allvar slå sig ned i vårt land.
Nu var det till Stockholm han begaf sig, här blef han sin egen, och
öfvertog, som sagdt 1859 den gamla Söderbergska pianofabriken.
När Hoffmann öfvertog densamma var det ännu i tafflarnes tid man
lefde, och det var under de år han sjelf ledde affären framför allt tafflar som
utgingo från densamma. Han dref så upp tillverkningen, att under åren 1873
—74 ej mindre än 200 tafflar tillverkades. Denna framgång blef
emellertid ej bestående, ett bakslag inträdde. Taffelpianot började att undanträngas
af pianinot, och de fabriker, som tillverkade tafflar, trängdes tillbaka af dem
som tillverkade det nya instrumentet. Från 200 tafflar under åren 1873—74
gick vid Aug. Hoffmanns fabrik tillverkningen ner till den grad under att åren
1884—88 endast ett fyrtiotal instrument tillverkades årligen.
Då var det emellertid ej längre Aug. Hoffmann sjelf som ledde affären.
Han afled 1884, och den öfvertogs då af hans enka i andra giftet fru,
Nanna Hoffmann. Under hennes ledning är det affären, sedan man kämpat
sig igenom de första årens svårigheter och lärt sig att slå konkurrenterna på
deras egen mark, utvecklat sig till den höga ståndpunkt den nu både
qvantitativt och qvalitativt intager.
Taffelpianot har, som bekant alldeles utgått ur marknaden. Det är
flyglarne och pianinona som nu mer uteslutande beherrskaden. Den specialitet
fru Nanna Hoffmann valde till sin, var pianinotillverkningen, och hon har inom
densamma följt med utvecklingen till dess hennes fabrik nu står på höjden af
densamma. Det är en stor och omfattande utveckling pianotillverkningen under
de senare åren undergått, och det är en heder för vårt land att ega fabriker,
som i likhet med fru Hoffmanns, så väl förvara sin plats på det internationella
täflingsfältet.
Det är för det första till omfånget pianot vuxit. Från 1840-talets
tafflar med blott 5 oktavers omfång har det gått fram till vår tids pianino
med 7 oktavers. Men af än större betydelse äro de förbättringar som kommit
till i fråga om instrumenternas konstruktion. Hvad fru Hoffmann synnerligen
lagt sig vinn om är fulländningen af instrumentets resonnansbotten, en
fulländning som framför allt tagit sig uttryck i det af Gebruder Knake i Munster
uppfunna och af henne fritt och sjelfständigt utvecklade legatosystemet. Råd
och stöd har hon härvid haft af Steinway, som i början af 1890-talet besökte
Stockholm och dervid med stort intresse satte sig in i arbetet vid den
Hoffmannska fabriken. Framför allt tillkommer dock äran deraf henne sjelf. Hvad
som nu utmärker de från hennes fabrik utgångna pianinona är först och främst
deras på en gång sångbara ochhållbara ton. Vidare är det, att de ej äro
fabriksarbete utan verkligt vid sjelfva fabriken gjordt omsorgsfullt handarbete. Vid
många pianofabriker inskränker sig arbetet till de olika som färdiga inköpta
delarnes hopsättning men så ej här. Derjemte utföres allt arbetet utom
hamrarnes öfverklädnad, som måste ske med maskin, af skickliga, hvar och en i sitt
fack konstnärligt utbildande, arbetare för hand.
Också är fabrikens renommé nu så stort, att tillverkningen af pianinon, i
i pris varierande från 850 till 1200 kronor, uppgår till 112 à 115 om året.
Arbetarnes antal är 25, af dem 6 instrumentmakare och justerare, de öfriga
snickare.
Fru Hoffmann, som alltjemt ensam innehar aflaren, föddes på
egendomen Kiholm vid Södertelje 1843. Föräldrarne voro landtbrukaren O. Westin
af den gamla Kungsholmsslägten och hans maka född Arfvidsson, en
brorsdotter till Nils Arfvidsson.
1864 gifte sig fröken Nanna Westin med Aug. Hoffmann, och 1884
öfvertog hon, som nämdt, vid hans död affären, som hon sedan skött ensam
utan vare sig tekniskt eller mekaniskt biträde af verkmästare eller prokurist.
Af de utmärkelser som kommit affären till del, må nämnas, att den i
sin bransch var landets första hofleverantör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/2/0153.html
