- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 2 /
197

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Winborg & Co

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Th. Winborg & Co.



Dessa fabriker äro egentligen att betrakta såsom en enda under samme
egare och samma administration varande teknisk fabrik. De skiljas
dock här såsom tvenne fabriker. Anledningen dertill är den att,
hvad den tekniska ledningen vidkommer, fabriksdriften eger rum å
tvenne särskilda afdelningar. Vi särskilja sålunda på ättiksfabriken och
fabriken för tillverkning af senap och soja m. m.

i. Ättlkfabriken.

Enligt uppgift anlade Jacob Berzelius på sin tid »Kummelnäs
Ättikfabrik», hvilkens fabriksrättigheter sedan öfvergingo på annan person, som i
slutet af 1850-talet anlade eller rättare försökte att anlägga ättikfabrik i en af
de bygnader, som planschen framställer, nämligen n:o 17 (nu n:o 19) Wolmar
Yxkullsgatan, der nu ifrågavarande fabrik i denna stund drifves. Den af
firman Th. Winborg & Co. nu drifna ättlkfabriken kan således på sätt och vis
räkna stolla anor från den store Berzelius. Dennes kemiska insigter synes
dock ej, ens i någon mån, hafva åtföljt fabriksrättigheterna, enär den person,
på hvilken dessa först öfvergingo, ej mäktade åstadkomma ett njutbart fabrikat.
Hans samtida hafva nämligen berättat, att ättikbildarne voro fyllda med halm,
i hvilken, i stället för ättikjäsning, »faulige Gährung» instälde sig, så att, för
granrarnes välbefinnande, polisförbud för den misslyckade fabrikationens
fortsättande t. o. m. lärer hafva ifrågasatts.

Fabrikens dåvarande egare, häradshöfding K. Ekström, som genom
ny-byggnad af fabrikshus etc., tillsatt ej så obetydligt kapital, vände sig nu till
professorn vid Kongl. Teknologiska Institutet, Clemens Ullgren, hvilkens
obe-stridt stora teoretiskt-kemiska kunskaper dock ej kunde hindra att
fabriksega-rens förlust än mer ökades. Först sedan ingeniör Alarik Liedbeck anlitades
och efter det han i utlandet inhemtat praktisk kännedom om
snällättikfabrika-tion, lyckades det att få sådan i ändamålsenlig gång.

Af Stockholms Handels- och Economi-Collegium erhöll år 1861
nuvarande egaren af ifrågavarande ättikfabrik, Th. Winborg, rättighet att drifva
densamma, en rättighet, som på den tiden, då näringsfriheten ännu stod under
ganska strängt lagligt förmynderskap, ingalunda var så alldeles lätt att erhålla,
ehuru sökanden genomgått fullständig kurs vid Kongl. Teknologiska Institutet
med afgångsbetyget 200 i såväl allmän kemi som i kemisk teknologi.

Oaktadt ättikfabriken, att börja med endast sysselsatte ett par
arbetare, hade den vida större produktionsförmåga än som kunde tagas i anspråk,
enär en å Kungsholmen förut befintlig, professor Willander tillhörig ättikfabrik,
den då största i landet, hade kunderna på sin sida. På den tiden rådde
nämligen, så att säga, ett nästan oupplösligt band emellan försäljare och köpare,
och ovanligt var ej, att vid försäljning af en fabrik i köpekontraktet inrycktes
att den såldes med dess kunder, enligt vid kontraktet fogad förteckning
öfver dessa.

Förut varande fabriken tillverkade i regel ej starkare ättika än
fyra-procentig, som såldes till 60 öre pr kanna, på samma gång Winborgska
fabriken för sådan vara debiterade endast 36 öre (omkring 14 öre pr liter),
hvilket pris dock i och för sig var ganska tillräckligt tilltaget. Sedan frän
början af 1888 större delen af tillverkningsskatt å för ättiktillverkning användt
bränvin (råvara för ättika) restitueras, har priset å svensk alkoholättika kunnat
så betydligt nedsättas, att det t. o. m. konkurrerar med det å träättika, renad
trisyra, som i arom och smak ej kan med den förstnämda likställas.

Genom den nu omhandlade ättikfabriken kan en rationel
snällättikfabri-kation sägas först vara i landet införd. Tillverkningen bedrifves i höga,
genom två våningar gående ättikbildare, hvilka åstadkomma 10- ä 12-procentig
ättiksprit, som för bordets behof tillsättes med sin lika stora eller t. o. m. sin
dubbla volym vatten. Ättikan är klar, fullkomligt fri från s. k. ättikål och
håller sig oförändrad huru länge som helst, hvarom endast ett intyg från
kompetent auktoritet inå anföras:

»På begäran af firman Th. Winborg & Co. härstädes har undertecknad vid sagda
firmas fabrik uttagit prof af s. k. ättiksprit, framstäld genom jäsning af alkohol, och har
detta prof blifvit undersökt med hänsyn till huruvida deraf framstäld bordsättika hölle
sig blank och fri från s. k. ålbildning.

För detta ändamål utspäddes profvet med sin lika volym vanligt
vattenledningsvatten och lemnades att stå under två månaders tid på ett för dagsljuset starkt utsatt
ställe. Efter denna tid visade sig profvet fullständigt blankt och fritt från slam och s.
k. ättikålar. hvadan profvet visat sig synnerligen lämpligt till framställande af
bordsättika, äfvensom till syltning och inläggning m. m., hvilket härigenom meddelas

Stockholm den 28 Mars 1889,

Erik Scholander,

Anmälnings N:o 4,°°4- Analys N:o 16,688 Handclskcmisl i Stockholm.»

Att ifrågavarande ättikfabrik numera äfven har kunderna på sin sida,
iramgår deraf, att försäljningen oafbrutet ökats, sålunda var:

1875 års försäljning .............. ........ 780.000 liter

1885 » > ...................... 1,040,000 »

1895 » » i, 150.000 »

beräknat) tiil den styrka, soin bordsättika i allmänhet håller, och utgör denna
qvantitet ej mindre än 7» af Sveriges hela alkohol-ättiktillverkning, enligt
offi-ciela uppgifter om vid landets ättikfabriker för ättikberedning denatureradt
bränvin.

2. Fabriken för tillverkning af senap, soja, såser m. fl artiklar
for bordets behof.

Denna fabrik leder sitt ursprung från en 1864 af Th. Winborg anlagd
fabrik för tillverkning af s. k. engelsk senap (senap i torr form) samt bordsalt,
hvilken fabrik då drefs med en kalorikmaskin om en hästkraft samt ett par
arbetare. Årsförsäljningen uppgick till omkring 10,000 kronor intill år 1886,
då fabriken utvidgades, dess kalorik utbyttes mot ångmaskin och åtskilliga
artiklar tillkommo, så att försäljningen redan följande året ökades till dubbelt,
hvarefter ett oafbrutet framåtgående egt rum, så att fabrikens priskurant nu
upptager mer än etthundra nummer. Detta resultat har dock ingalunda
er-nåtts utan strid, en strid som isynnerhet måst utkämpas mot en ganska
mäktig motståndare, nämligen den ganska allmänna opinionen, att under utländsk
etikett dväljes bästa vara, en opinion med sega rötter i gamla förhållanden,
och sanningen kräfver det erkännandet från nu ifrågavarande fabriks sida, att
dess stumma, men det oaktadt vältalige läromästare just varit de förnämsta
utländska fabrikernas njutningsartiklar, hvilka genom analyser och under
åratal fortsatta experimenter så småningom tvingats yppa sina inneboende
hemligheter beträffande såväl sammansättning som tillverkmngssätt.

Såsom gällande för begge ofvan omförmälda fabriker må slutligen
anföras:

att de äro belägna i Stockholm, hörnet af Wolmar Yxkullsgatan och
Timmermansgatan, i 5 särskilda egendomar, som till största delen tagas i
anspråk för fabrikernas ändamål, nämligen N:ris 17 och 19 förstnämnda gata
samt N.ris 30, 32 och 34 sistnämnda gata, representerande ett sammanräknadt
taxeringsvärde af 250,000 kronor;

att tvenne fabrikschefer och mer än trettio arbetare äro anstälda vid
fabrikerna;

att meromnämnda fabriker från 1871 till 1888 egdes af Th. Winborg
och J. N. Biesért såsom kompanjoner under firma Th. Winborg & Co.,
hvarefter den förstnämnde under oförändrad firma blef ensam egare;

att visserligen tullar och andra omständigheter motat fabrikernas
artiklar vid försök att för dem eröfra stora och varaktiga afsättningsområden i
utlandet, men, beträffande broderlandet Norge, hafva dock fabrikernas
hufvud-artiklar der lyckats tillvinna sig erkännande och marknad;

att professor C. E. Bergstrand är anstäld som fabrikernas kontrollant,
i hvilken egenskap han esomoftast utan urval uttager ur lagret af dess
artiklar för att genom analys och annan undersökning konstatera, att dessa ej
innehålla obehöriga eller för helsan skadliga tillsatser;

att fabriksartiklarne tillerkänts prisbelöningar vid expositioner i
Stockholm 1866, Köpenhamn 1888, Vesterås 1889, Göteborg 1891, Chicago 1893
och Malmö 1896, hvarjemte firman Th. Winborg & Co. den 29 Maj 1891
blef antagen till Kongl. Hofleverantör, ej såsom en betydelselös titel, utan ha
från nämnde dag firmans inhemska tillverkningar fått ersätta utländska sådana
å Hans Majestät Konungens bord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:54:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rhasvindus/2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free