- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 3 /
105

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hargs Bruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Hargs Bruk.



Vid en vik af Östersjön i Hargs socken och Frösåkers härad af
Stock-® holms län ligger det gamla herresätet och bruket Harg. Orten har
T från urminnes tider varit bebygd, och Norr- och Söder-Hargs byar, ur
hvilka herresätet uppstått, ha gammal historia. Som bruk och herresäte har
Harg dock ej så åldriga annaler. De gå i det fallet emellertid också rätt långt
tillbaka i tiden, dock ej mer än ett par sekel.

Det första datum i godsets historia vi känna är nämligen den io. Maj
1638, då Norr-Harg af drottning Kristina bortbyttes mot gods i Vestergötland
till landshöfdingen Hans Kyle. Hemmanet, som förut var skatte med ränta till
kronan, blef då säteri. Af Söder-Harg, som af den å, hvilken från
Löfhammar-sjön går till Sarboviken af Östersjön, skiljes från säteriet, förvärfvade samme
Hans Kyle detta år 1638 äfven utjordar.

Säteriet Harg var härmed bildadt och genom en arfsförening, ingången
nyårsdagen 1664, tillföll det med underlydande gårdar Hans Kyles döttrar i
andra giftet Kerstin Ekegren till Forssnäs och friherrinnan Elsa van der Pahlen.
Dessa sålde emellertid redan samma år säteriet med en del underlydande och
resten 1681 till riksamiralen grefve Gustaf Otto Stenbock, som kan räknas som
den egentlige grundläggaren af godset.

Han hade att för detta utstå många vedervärdigheter, dels af Kyles måg,
gift med hans dotter i första giftet, grefve Stålarm, som under förevändning, att
hans hustru ej skulle utfått full arfsrätt efter sin fader, ville kullkasta arfsföreningen
af 1664, dels med kronan, hvilken under reduktionen ville söka återvinna äfven
Harg. De ena såväl som de andra anspråken blefvo emellertid af domstol
af-visade. Harg blef lagligen befunnet vara Stenbocks rättmätiga egendom och
fasta derpå erhölls. Den 20. April 1668 hade Stenbock fått Bergskollegii
tillstånd och privilegier att på godset anlägga hamrar och masugn och att
kontinuerligen för sig och sina efterkommande för everldliga tider hålla dessa i gång,
en rättighet som ej heller genom reduktionen kunde upphäfvas eller kränkas.

Anläggningen af dessa verk gjordes af brukspatron Isak Mackay, som
från Gammelstilla och Ofvansjö stångjernsbruk i Gestrikland flyttade till Harg
och förestod bruksdriften derstädes.

Grefve Stenbock befästes under Carl Xis tid genom privilegier af år
1683 ytterligare vid sin eganderätt till Harg, och bruksdriften utvecklades der
vidare genom anläggandet af två stångjernshammare, en för vallonsmide och en
för tysksmide. Denna drift sköttes, som nämdt, af Mackay, som öfvertagit den
på arrende, hvilket han bibehöll ända till sin död 1694, då arrendet öfvertogs
af handlanden i Stockholm Henrik Insen, 1699 adlad med namnet Insenstjerna.
Efter honom öfvertogs arrendet 1702 af den med hans enka omgifte
sekreteraren Karl Broman. Detta arrende omfattade dock endast bruket. Säteriet
brukades af Stenbocks enka i andra giftet grefvinnan De la Gardie.

Hon dog 1704, och Harg öfvergick då till hennes arfvingar, två döttrar,
en son och barnen till en redan före henne afliden son, hvilka emellertid alla
vid olika tider sålde sina andelar i såväl bruk som säteri till Broman, som
sålunda blef egare till det hela. Han hade dock icke mycken glädje af Harg.
Dels råkade han om detsamma i ifriga och ofta med förlust förda processer med
Stenbockska arfvingarne, dels härjades egendomen under hans tid 1719 af
rys-sarne. Hur processerna sköttes satt han emellertid åter vid sin död 1722 som
Hargs egare, och det öfvergick då till hans arfvingar. Det var emellertid då
så högt intecknadt, att hans son hofjunkaren sedermera landshöfdingen Karl

Broman som förmyndare för sina syskon hos hofrätten gjorde ansökan att för
egen och deras räkning få försälja godset. Detta bifölls och det inköptes den
25. Februari 1730 för en summa af 500,000 daler kopparmynt samt en
äre-skänk af 6,000 daler af krigsrådet och landshöfdingen friherre Erik Oxenstjerna.

Förut hade under de oroliga tiderna och de många eganderättstvisterna
Hargs utveckling, ända från det Mackay der anlade de första smideshamrarne.
stått temligen, stilla. Nu randades en bättre tid, en kraftigare utveckling
börjades, och friherre Oxenstjerna kan betraktas som den egentlige grundläggaren af
en bruksdrift der i mera modern mening. Han nedlade stora omkostnader på dess
anordnande på ett tidsenligt sätt, och kan kallas den verklige skaparen af
bruksegendomen Harg. Bland andra förbättringar, som han införde, må nämnas, att
han 1736 anlade ett tegelbruk. Af honom förvandlades äfven Harg till
fideikommiss. Han gjorde bruket till fideikommissegendom för sin äldste son
friherre Carl Oxenstjerna och dennes bröstarfvingar i rätt nedstigande led.

Den förste fideikommissarien öfvertog godset vid faderns död 1760 och
vidtog der åtskilliga förändringar och förbättringar icke endast af byggnader och
dylikt, som hörde till egendomens skick som bostad för egaren, utan äfven af
sjelfva bruket Sålunda förändrades under hans tid en af hamrarne från
vallon-till tysksmide.

Han dog 1795 och som han afled barnlös öfvergick Harg då i enlighet
med fideikommissbrefvets bestämmelse till hans yngre broder friherre Axel
Oxenstjerna.

Vid friherre Axel Oxenstjernas död öfvergick egendomen till hans ende
son friherre Carl Gabriel Oxenstjerna, som blef hofmarskalk och med stort
intresse egnade sig åt brukets skötsel och hvari han införde flera förbättringar
särskildt med afseende å smidet samt äfven i fråga om jordbruket. Han afled
1873 utan manliga arfvingar och dermed gick Harg ur den Oxenstjernska
slägtens ego till den familj, som nu besitter fideikommisset den friherrliga
Beck-Friiska. Friherre Carl Gabriel Oxenstjernas äldsta dotter friherrinnan Ebba
Gu-stafva Eva Carolina var nämligen gift med en medlem af denna familj,
öfverste-löjtnanten och hofmarskalken friherre Joachim Tawast Beck-Friis, död 1888.

Sedan år 1885 skötes egendomen af hennes son, friherre Carl Joachim
Beck-Friis, såsom disponent

Allt sedan Harg kom i den Oxenstjernska familjens ego hafva dess egare
sträfvat att utveckla bruksrörelsen samt genom inköp af närliggande och
väl-belägna hemman förstorat egendomen. Sedan Kongl. Maj.t lemnat tillstånd att
en del fideikommisset tillhöriga frälseräntor fingo försäljas och lösesumman
användas till förbättringar vid bruket nybyggdes år 1893 en ångsmedja med 2
smält- och 1 räckhärd för vallonsmide, hvarjemte sågen ombyggts och ett hyfleri
anlagts för förädling af trävaror. En ny mjölqvarn är äfven uppförd. Hilleviks
masugn, som hör till Harg och är belägen i Hille socken af Gefleborgs län,
har försatts i ett tidsenligt skick. Jordbraket under Harg har betydligt utvidgats
genom nyodlingar och utdikningar.

Samtliga till Harg hörande hemman, deraf en del dock ej tillhöra
fideikommisset uppgå till 49’9/,4 mantal i Stockholms län med en areal af omkring

21.000 hektar och 5a,ltSo mantal i Gefleborgs län med en areal af ungefär

4.000 hektar.

Hela taxeringsvärdet utgör 2,002,400 kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:54:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rhasvindus/3/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free