Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 23
ger ut genom dörren, kommer in genom
fönstret», hvad for det nu i honom, att han
skulle sätta sig på tvären, när det gällde
Gösta? Sannerligen kunde hon inte tro, att det
var en liten gnista svartsjuka å färde — men
inte kunde väl hennes käre, rare gamle
Edvard vara så dåraktig, nej, det var då rent
omöjligt — men hvarför såg han så bedröfvad
ut, detta var väl ingenting att vara ledsen åt,
tvärtom, det var väl det roligaste som kunde
hända om Gösta blefve lycklig! Kanske var
det styggt af henne att säga så där om
slottet, det kunde verkligen ha sårat och retat
honom.
Hon ville göra det godt igen, stack in sin
hand under armen på honom och sade: »Säg,
Edvard, nog kan du ge Gösta några tusen om
året?»
»Om jag bara visste, att det vore till Göstas
bästa», svarade han undvikande »men ponera,
att tycket går öfver, då ha vi inte gjort honom
någon tjänst... jag har så litet förtroende till
tidiga äktenskap.»
Det var honom en pina att på detta sätt
förställa sig för sin hustru — hon som var hans
förtrogna, hans rådgifverska i allt annat. Han
ämnade just gå, då glada röster och sprin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
