Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
»Det vill jag visst, om hon bara inte anser
sig försumma sina plikter i hemmet.»
»Nej mamma,» återtog han med ifver, »lita
på, att då skulle hon minsann inte stanna, hur
mycket vi än bad henne.»
»Det har du nog rätt i, Sigrid är så
samvetsgrann ... hon är en präktig flicka, det är
säkert det,» sade friherrinnan och gick in att
ordna till middagen. I förbifarten strök hon
sin sons vackra hufvud, nöp honom sakta i det
fina, välformade örat och gaf honom en lätt
kyss på pannan.
Baron hade fallit i tankar. Med
armbågarne mot knäna stödde han hakan i händerna,
stirrade ned i marken och småhvisslade. — Att
också de där eviga pänningtankarne skulle
komma fram igen, just i dag, när han inte skulle
velat veta af annat än lycka och glädje, när
det inte fanns en dissonans i hela naturen, som
stod mättad af harmoni, full af fröjd och
gamman omkring honom, midt i sin stora
bröllopsfest! — Och så detta med Gösta!?
»Stör jag pappa, eller kan jag få tala om
något, som ligger mig på hjärtat?» Gösta
tyckte, att han inte borde låta tillfället gå sig
ur händerna, då han för en gång hade fadern
på tu man hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
