Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 43
en karl nyss fallit ned frän en logbrygga och
slagit sig illa.»
»Det var verkligen bra eget,» sade Sigrid
med låtsadt intresse.
»Men hon har nog också aningar ibland, som
inte slå in, dem glömmer man.»
De tystnade båda och hade samma
tomhetskänsla — icke var det detta samtalsämne, som
nu mest upptog deras tankar!
»Har du inte aningar, Gösta?» frågade Sigrid
för att något skulle sägas; tystnaden blef så
kvaf.
»Jo Sigrid,» sade han med något undertryckt,
dröjande i sin stämma och såg ömt på henne,
»jag anar, att du kommer hit igen om ett år...
tror du inte det också?» 1 rågade han sakta.
Sigrid rodnade. »Jo,» hviskade hon. Hon
tordes inte se upp på honom — hjärtat bultade
så hon hörde det. Skulle han säga något mer?
Hon önskade, att han inte måtte göra det — det
var så alltför mycken lycka redan, som
stormade in på henne, mer kunde hon inte bära
på en gång, tyckte hon.
»Kom, kom barn,» ropade friherrinnans
vänliga röst. »Pappa syns på vägen.»
»Gud ske lof, det har då inte händt honom
något,» sade hon med en suck af lättnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
