Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 137
hon för godt att flytta Signes spellektion till
kandidatens massagetid. Efter det såg Signe
honom endast, när de möttes på gatan.
Hon var så ledsen häråt; det riktigt grämde
henne. Men hon tänkte på den veckan i
sommar, som skulle komma; det var hennes tröst.
Då skulle hon ta grundlig revanche för vinterns
sparsamma sammanträffanden.
Under tiden följde hon liknöjdt sin mor från
visit till visit, från bal till bal, från sömmerskan
till modisten. Hon var så trött ibland, att hon
kunde stupa — så utledsen vid detta jäkt, detta
bråk.
Hade hon inte haft sommaren med dess hopp
att glädja sig åt, tyckte hon, att det skulle
varit omöjligt att stå ut med detta
själsmör-dande lif.
Ofta fick hon också mottaga förebråelser af
sin mor, för att hon såg så likgiltig ut. »Pä
det sättet blir en flicka aldrig gift,» hade hon
sagt, »första vilkoret för att få en man är att
se road ut.»
Det var en verklig befrielse för Signe, när
hon i början af juni fick flytta ut till Höögsborg.
Men hur olikt sig var icke nu det kära stället, när
kandidaten — eller doktorn, som han numera
kallades —var borta. Signe hade riktigt svårt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
