Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l60 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Hon kände en kyss och en varm tår mot
sin kind. Den kom som ett svar. Det var så
ljuft att röna sympati, att i detta ögonblick
känna kontakt med en annan varelse.
»Signe,» sade igen den klangfulla, mjuka
stämman, »låt oss inte glömma, att hvad
Herren gör med oss, det gör han i kärlek till oss...
vi förstå inte hans vägar, men vi kunna förlita
oss på hans vishet och barmhärtighet».
När Signe tänkte på Guds barmhärtighet,
vaknade en gnista hopp inom henne. »Tror
tant Sigrid, att han blir frisk igen?» frågade hon.
»Jag vet inte ... för Gud är ingenting
omöjligt, men det ser knappast så ut. .. det är bäst
vi hålla oss beredda på att se honom gå ifrån
oss.»
Signe fick en ny paroxysm af skakning och
våldsam gråt.
»Älskade barn,» hviskade Sigrid, »låt oss
hålla oss till Herren .. . han ensam förmår läka
alla sår . . . han ensam kan gifva den
bedröfvade tröst. . . hans nåd är förunderlig . . . han
vill bara draga oss till sig för att gifva oss sin
salighet.. . lät oss bedja till honom!»
Och hon bad innerligt och brinnande: »Herre
Jesu, se i nåd till dina barn, hör vår röst och
gör med vår älskade sjuke, hvad du vet bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
