Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
Begreppet riksföreståndarskap.
Sveriges och Norges grundlagar använda icke någon
gemensam term för samtliga de fall, som denna uppsats
afser att behandla. Uttrycket interimsregering
förekommer visserligen i § 7 R.A., men omfattar enligt samma
paragrafs uttryckliga ord i dess sista moment endast de
fall, då efter Sveriges och Norges grundlagar rikets
styrelse föres af statsrådet*), hvarigenom uteslutas de fall,
då interimsregent fungerar, de, då enligt § 43 R.F. en
särskild regering tillförordnas und^r konungens resor till
aflägsnare inrikes orter eller till Norge, eller då han går
i fält, förmyndarestyrelse och den särskilda styrelse,
riksdagen eger insätta i de fall, §§ 91 och 92 R.F. samt §
2 S.O. afse.
Under uttrycket riksföreståndarskap, som jag
upptagit efter Naumann (II, 92), torde däremot de flesta af
dessa fall kunna hänföras2), och betecknar det sålunda
den styrelse, som, på sätt Sveriges och Norges grundlagar
föreskrif va,, anordnas för regeringsmyndighetens utöfvande,
så ofta innehafvare af konungavärdigheten icke finnes eller
är förhindrad att sjelf föra regeringen.
Denna definition omfattar, som lätt inses, icke den
styrelseform, som Naumann kallar partielt
riksföreståndarskap, men hvilken enligt förf:s mening lämpligare
benämnes tillförordnad regering. Den kan nämligen ej sägas
1) Då Norges grundlov härvidlag inskränktr sig till att i § 41
hänvisa till Sveriges regeringsform, så anser Aschehoug, I, 251, att det
i sjelfva verket blir endast dennas bestämmelser, som härutinnan
utgöra normen. Noga taget måste dock successionsordningen räknas med,
ty dess bestämmelser i § 2 reglera styrelsen för det fall, då vid
konungs död drottning eller närmaste tronarfvinges enka befinner sig i
välsignadt tillstånd.
2) Om det enda undantaget, se det följande.
Varenius, Om riksföreståndarskap. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
