Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Att den svenska regeringsformens bud i § 39 om
statsrådets hörande in pleno genom dessa riksaktens
bestämmelser till sin giltighet inskränktes, torde vara
tydligt. Det går nämligen icke an här, att så som vid
behandlingen af de rent svenska grundlagsbuden, låta
fordran på hela svenska statsrådets närvaro begränsa
konungens rätt att öfverlemna styrelsen åt ett
riksföre-ståndarskap; här är det i stället den svenska
regeringsformens nyssnämnda fordran, som modifieras. Riksakten
gäller nämligen framför de båda ländernas särskilda
grundlagar, och bestämmelserna i dess § 5 ha därföre
vitsord framför den svenska regeringsformens. Uttrycket
"in pleno" kan emellertid icke anses kränkt därigenom,
att enligt § 5: l:o R.A., som innehåller bestämmelserna
om det svensk-norska statsrådet, en norsk
státsrådskon-tingent af 3 ledamöter kommer till i det svenska
statsrådet, men väl därigenom, att frågor af omförmälda
natur skola enligt § 5: 2:o R.A., när konungen är i Norge,
behandlas i norsk-svenskt statsråd, där blott 3 svenska
statsrådsledamöter hafva säte *).
Det är vidare att märka, att riksakten genom denna
bestämmelse annullerar, icke blott den svenska
regeringsformens fordran i § 39 på statsrådets närvaro in pleno,
utan äfven dess bud i § 8, att intet mål, hvaröfver stats-
samma rätt som konungen. I så fall inträder ovilkorligt enligt § 39:
2:o RF. statarådet, d. v. s. efter den 6 Aug. 1815, interimsregeringen i
utöfning af styrelsen.
l) Af detta och flera andra ställen i texten framgår, att förf.
hyllar den uppfattning af frågan, när svensk-norskt och när norsk-svenskt
statsråd skall funktionera, som på 1840-talet gjordes gällande af det
svenska statsrådet, nämligen att det är konungens vistelse i det ena
eller det andra landet, som är det afgörande. Hvad, som från praktisk
synpunkt kan anses lämpligt, är ett, hvad som är lag, år ett annat, och
jag kan icke finna annat, än att § 5 B.A., jemförd med sammanhörande
bestämmelser i Sveriges regeringsform och Norges grundlov, fordrar denna
tolkning. En utförligare bevisföring i denna på sidan om ämnet
liggande fråga medger icke utrymmet. Jmfr för öfrigt Aschehoug I, 238
och ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
