Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
skall höras. Rydin s. 301, Naumann II, 103, Berger
s. 28 och Key-Åberg s. 115 samt Aschehoug I, 166 hålla
alla före, att stortingets rätt att höras i detta fall flyter
af sakens natur och likställigheten mellan båda rikena.
Alin åter häfdar i sina föreläsningar en motsatt
uppfattning och intager den ståndpunkten, att stortinget ej har
någon rätt att höras; finner åter riksdagen det nyttigt
och lämpligt att dela sin makt i detta fall med
stortinget, så är detta en helt annan sak och något, som ligger
i dess fria skön. En sammanhängande framställning af
de skäl, på hvilken Alin stöder sin åsigt, torde här vara
på sin plats.
Enligt Alin eger icke talet om likställigheten
rikena emellan här någon tillämplighet. Likställigheten
är ingenstädes i grundlagarna utsagd som en allmän
regel, utan endast stadgad för vissa bestämdt angifna fall.
Men att stortinget eger en likadan rät,t som den, hvilken
§§ 91 och 92 R.F. tillerkänner riksdagen, är ingenstädes
uttaladt vare sig i riksakten eller i Norges grundlag.
Då är det ock obefogadt att i likställighetens namn låta
Sveriges regeringsform gifva stortinget en rätt som
Norges grundlag och riksakten icke innehålla.
Orimligheten af att tillerkänna stortinget denna rätt
belyses äfven däraf, att § 91 R.F. innefattar också det
fall, då konungen vistas öfyer 12 månader i Norge, men
huru skulle under sådana förhållanden stortinget kunna
samlas för att, till åtlydnad af § 91 R.F., taga
författning om rikets styrelse ? Men kan stortinget rimligtvis
ej anses ega en dylik rätt i detta fall, så kan det ej
heller ega den i de andra därmed likstälda, som §§ 91,
92 R.F. afse.
Då vidare § 13 E.K. stadgade, att konungen ej fick
utan stortingets samtycke uppehålla sig mer än 6
månader utom riket, med mindre han skulle ha förlorat sin
rätt till kronan, och då en motsvarande bestämmelse ej
intogs i N. G. af 4 Nov. 1814, så kan man, med
kännedom om den noggrannhet, hvarmed Norrmännen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
