Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
utrikes vistas, och den gifver det ännu, enär senare
ändringar ej afsett att rubba denna synpunkt. Detta är
paragrafens grundkaraktär gemensam för dess alla 3
mom. Mom. 1 och 2 angifva tvenne olika styrelseformer,
regenten och statsrådet, hvilka båda utmärkas af den
egenskapen, att de skola användas så ofta konungens
vistelse utrikes ej räcker öfver året, men huru förhållas
skall, därest den räcker längre, därom stadgas i § 39: 3:o
under formen af en hänvisning till § 91 R.F. § 39
förutsätter således, att de styrelseformer, hvarom där talas,
upphöra att fungera så snart konungen återvänder hem,
då han således eger att sjelf öfvertaga regeringen. Då
nu § 91 endast är en närmare utveckling af § 39 måste
man naturligtvis tillerkänna äfven den samma karaktär.
Den invändningen ligger nära till hands, att det
ej går an att på sätt skett likställa § 39: 3:o med de 2
föregående mom. Dessa afhandla nämligen det fall, att
konungen vistas utom sina riken, men § 39: 3.o afser
den händelse att konungen blifver ur riket, och hvad
denna skilnad i uttryck innebär, är förut visadt (s. 10.
och ff.) Härtill må då svaras, att denna skilnad ligger
alldeles på sidan om den s<ak, hvarom här är fråga.
Dess kärnpunkt är nämligen, huruvida konungen, när han
återvänder från resa, det må vara utrikes eller utom
sina riken, eger öfvertaga styrelsen eller ej, och den
skilnad, som genom denna nyansering af uttrycken år
18 4 fastslogs, förändrar ej karaktären af den styrelse,
§ 39: 3:o afser, utan endast konstaterar dess
tillämplighet äfven på det fall, då konungen vistas öfver året i
Norge. Jag har utgått från § 39 i dess ursprungliga
lydelse, enär dess grundkaraktär där tydligast
framträdde, och jag har ansett mig berättigad att göra detta,
emedan, när 1844 års ändring infördes, ingenting
förekom som tyder på, att man velat rubba denna
grundkaraktär, utan man i stället afsåg att vinna helt andra
syften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
