Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, rädsla för de »mörkklädda människorna»; rädsla för naturens
trolldom, ensamhetens rädsla — men han har också djurens lätta
sinne, det som lever och njuter, vad ögonblicket giver.» —
Denna skygghet har dock, enligt samma författare, historiska
orsaker: »I Norge voro barnen underligt skygga. Om jag ville skära
mig en käpp, hette det strax: låt vara! det är Dacas (norrmannens)
träd, dem får ni inte röra! eller också: gå inte där, det är Dacas
gräs. De voro rädda för envar de mötte, som icke var lappklädd.
Av denna skräck för allt främmande ha både vuxna och barn hos
lapparna en stor portion, ja, mycket mera än många i allmänhet
tro.––Denna fruktan är dock lätt förståelig; deras historia är
full av mordiska överfall, plundringar, röverier. — Och till
jämförelsevis sen tid ha pinsamma sammanstötningar med nybyggarna
ägt rum; att dessa vid flere tillfällen ha kostat lapparna livet är en
känd sak. Alltid har lappen måst vika eller duka under —»
FYSISKT MOD.
Redan Högström talar om att lapparna trots sin omskrivna
»feghet» ingalunda sakna fysiskt mod. »Jag har sedt at de i en båt
gifwit sig til 5 och 6 personer, och det är under at se, huru de drista
gifwa sig utföre en forss, hwarest ofta ens lif kommer an på et årtag,
och man ofta emellan de höga strömråkarna i wilda forssen på långa
stunder ej ser til honom. Det wågar han ej allenast i de forssar, som
är honom tilförene noga kunnige, utan ock ofta i de obekante, om
de ej äro des större.»
Och Jacob Fellman, den förnämste kännaren av Finlands lappar,
säger: »Lappen visar ofta ett Achillesmod, icke allenast mot den
framrusande vildrenen, som ej är att förakta, utan även mot den
ursinnigt rasande björnen. Lappen möter dem ofta ensam, och
segrar.»
»På sitt eget gebit känna lapparna», skriver Demant-Hatt, »ej
någon fruktan. De människor, som icke skrämmas, när naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
