Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gästfrihet hos lapparna och blir bjuden på det lilla, som huset
förmår. Att icke gästfriheten kan utsträckas till alla de otaliga turister,
som numera i somliga trakter plåga dem, måste man dock förlåta.»
Senare har v. Dliben något modifierat sitt första, tämligen
sträva yttrande —- ett bevis till de många andra att lapparna vinna
vid närmare bekantskap —: »Gästfriheten gäller företrädesvis
individer af egen stam. Mot främlingar äro de vanligen, till en början
åtminstone, stele, kalle och tyste.–––-Men kan man språka litet
med dem, ger man dem små gåfvor eller visar man dem vänlighet,
tinar kölden vanligen upp, de blifva ganska vänlige och på sitt sätt
gästfrie».
Jägmästare E. v. Sydow berättar: — Jag kom en dag in i en
lappkåta på Lyngenhalvön. Gubben och gumman voro hemma.
Jag talade först norska med dem. Bemötandet var tämligen
sött-surt. Sedan slog jag om och talade finska. Genast litet gladare!
Skoltlapparna skruda sig på det bästa inför
den besökande etnografen.
Foto S. Paulaharju.
Efter en stunds samspråk
sade gubben till sin gumma
pa lapska: Vad må det
vara för en karl den där?
Kanske man måste bjuda
honom på kaffe. Nej tack!
svarade gumman, icke bjuder
man kaffe åt alla strykare.
Jag försökte då uppbjuda
all min älskvärdhet; jag
råkade känna flere av
lapparnas släktingar och släktens
släkt. De blevo allt mer
intresserade. Efter en stund
sade gubben igen :Nej, nu får
du lov att bjuda honom på
kaffe. Må så vara, svarade
gumman, efter han tyckes
känna våra bekanta så väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
